Serbien: Psykiska problem hindrar förändringar

000530 (IPS) – I Serbien lever en stor del av befolkningen med posttraumatiska stressrubbningar, enligt ledande psykologer. De senaste tio årens krig och strider har slitit hårt inte bara på den serbiska befolkningens fysiska hälsa utan även på den psykiska.

Ledande psykologer och psykiatriker säger att serberna har sjunkit in i en tydlig apati, som bara är toppen på ett isberg av depression.

– Det är väldigt svårt att säga att vårt samhälle är “sjukt”, men man kan säga att Serbien i dag har miljoner människor som är traumatiserade. Vi har levt med konstant stress i tio år nu, och vi hade en akut stress nyligen, under Natos bombningar, säger Milan Popovic, professor i psykiatri vid Belgrads universitet.

Enligt statistik från medicinska experter som deltog vid ett seminarium om den serbiska hälso- och sjukvården nyligen har antalet registrerade fall av depression stigit med 40 procent de senaste tio åren. Och för varje registrerat fall finns fyra oregistrerade, enligt experterna.

Den mest populära medicinen i Serbien är Bensedine, ett lugnande medel som är enkelt att få tag på. Serberna konsumerar mer än tre miljoner Bensedine-tabletter om dagen, enligt statistik från den största läkemedelstillverkaren, Galenika.

– En tioårig stress har resulterat i ett tillstånd av total, kronisk, utmattning. En ständig oro; vad kommer att drabba mig och min familj härnäst?, säger Vuk Stambolovic, specialist på social hälsa.

Experterna vill inte säga något om sambandet mellan apatin och depressionen och den möjliga politiska utvecklingen i det oroliga Serbien. Protester mot regimen är vanliga, men oppositionspartierna verkar sakna styrkan att få med sig människor.

– Folk har förlorat hoppet. Under de senaste tio åren har många lagt ner mycket kraft på protester mot regimen, för att kunna förändra landet. Men ingenting hände. Det har också tvingat dem in i apati, säger Popovic.

Protester mot Serbiens president Slobodan Milosevic hölls 1991, 1992, 1993, och i fyra månader, mellan november 1996 och mars 1997. Massprotester mot regimen hölls också sommaren 1999, efter Natos bombkrig, men de protesterna dog sakta ut.

Jovan Maric, som också är en välrenommerad psykiatriprofessor i Belgrad, säger att kollektiva rörelser för att förbättra situationen knappast är troliga med en apatisk befolkning som nu också skräms till tystnad.

– Vågen av massarresteringar av proteströrelsen Otpors (Otpor=motstånd) sympatisörer, och regimens propagandakrig har haft sin effekt. Regimen kallar alla motståndare för “terrorister”. Rädslan är regimens vapen för att få människor att böja sina huvuden, säger Maric.

Enligt Maric är den hotade mentala hälsan i Serbien en grogrund för manipulation, i synnerhet från de regimkontrollerade medierna.

– Det är det enda sättet man kan förklara hur den officiella propagandan fortfarande kan hävda att Serbien vann kriget mot Nato och behöll Kosovo som en del av Serbien.

Enligt en studie från den filosofiska fakulteten i Belgrad, lever mer än 50 procent av serberna i ett tillstånd av konstant oro och dåligt humör. “Det tycks vara en ond cirkel”, enligt studien.

“Människor oroar sig ständigt för att saker och ting ska bli värre – att ett inbördeskrig ska bryta ut eller att maten ska ta slut. Tillsammans med deras tidigare oro gör det att deras sinnestämning blir ännu sämre. Den onda cirkeln tycks inte ha något slut”.

– Situationen är allra värst för de som är beroende av andra – barn, ungdomar, gravida kvinnor, mödrar med små barn, pensionärer, flyktingar, säger Milan Popovic.

I Serbien finns mer än en miljon flyktingar – serber som flytt från Kroatien, Bosnien och Kosovo.

(000530)

.

Vesna Peric Zimonjic

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *