000516 (IPS) – Mindre än två månader före det israeliska tillbakadragandet från den zon de ockuperat i 22 år vet invånarna i den så kallade säkerhetszonen ingenting om framtiden.
Den libanesiske presidenten Emile Lahoud försökte lugna dem förra veckan men Libanon har varit splittrat i två delar i 22 år, och sprickan som skapats är djupare än att den kan överbryggas av ett par betryggande ord.
Omkring 2á500 män är medlemmar i den pro-israeliska milisen SLA. Samtliga har ställts inför rätta i sin frånvaro av det libanesiska rättssystemet och dömts för samarbete med fienden. Ytterligare 3á000 invånare i den ockuperade zonen har arbetat i Israel, där de tjänat dubbelt, eller tre gånger så mycket, som i Libanon. Även de har åtalats för samarbete med fienden.
SLA:s befälhavare, general Antoine Lahd, bad för en vecka sedan om generell amnesti för alla SLA-medlemmar.
“Jag tror att den bästa lösningen för alla är en generell amnesti, liknande den som utfärdades 1991 för brott begångna under inbördeskriget mellan 1975 och 1990, eftersom det inte funnits någon riktig regering. Det samma gäller i gränszonen, där det inte funnits någon närvarande regering på 25 år”, skrev Lahd i ett öppet brev till president Lahoud.
Om ingen amnesti utfärdas har invånarna i säkerhetszonen tre val när Israel drar sig tillbaka, enligt Lahd: att emigrera genom Israel, att överlämna sig som kollaboratörer till den libanesiska staten eller att fortsätta bära vapen och försvara sig.
Hans upprop om allmän amnesti har förkastats av regeringen. Den libanesiske premiärministern Selim Hoss säger att Lahd måste överlämna sig till rättvisan.
Men Lahd väntas förena sig med sin familj i Frankrike, efter att Israel dragit sig tillbaka, och ytterligare 200 av de högsta befälhavarna inom SLA tros har ordnat med vägar ut ur Libanon. Det är dock värre för fotfolket.
Invånarna i den ockuperade zonen organiserade en demonstration i kuststaden Naqoura för att ge luft åt sin oro till FN och regeringen.
– Vi har bittra erfarenheter av FN:s libanonstyrka Unifil. Och om Unifil tänker fortsätta att bara verka som observatörer vill vi inte ha dem här, sa Charbel Barakat, som deltog vid demonstrationen i södra Libanon.
Unifil har funnits i den ockuperade zonen sedan Israel invaderade 1982.
Hundratals människor samlades utanför Unifils högkvarter och bar på banderoller med slagord om hur SLA försvarar deras hem och byar.
Andra bar på plakat där det stod att både resolution 425, som stadgar Israels reträtt, och nummer 520, som säger att alla utländska trupper ska dra sig ur Libanon, måste uppfyllas samtidigt.
Det skulle innebära att även de omkring 30 000 syriska soldater som finns i Libanon måste lämna landet. Allt fler libaneser tycker illa om de syriska trupperna och de är hatade av invånarna i den ockuperade zonen.
Barakat begärde också av regeringen och av FN att invånarna i den ockuperade zonen får garantier för sin säkerhet – annars tvingas de vända sig till SLA med samma begäran.
– De är våra familjer, våra bröder och föder, de har försvarat oss alla dess år, sa en man i folkmassan.
Och SLA:s öde är intimt förknippat med hur den israeliska reträtten ska utvecklas. Varken den libanesiska regeringen eller FN anser att Israels reträtt är fullt genomförd om ett beväpnat SLA blir kvar.
I Libanon har Hizbollah lovat att fortsätta kriga mot SLA och FN tänker inte upprätthålla säkerheten om inte SLA har avväpnats.
Invånarna i säkerhetszonen kräver också att gränsen till Israel förblir öppen. De är beroende av Israel ekonomiskt.
– Gränsövergången är symbolen för fred, libaneserna är ett fredligt folk. Vi ska inte vara rädda för Israel, vi har mer att vinna ekonomiskt från Israel än de har från oss, säger Barakat.
(000516)
.
