000323 (IPS) – Risodlarna i distriktet Mwea i Kenyautkämpar en hård kamp mot myndigheterna för att få kontrollenöver sina egna odlingar och kvarnar. Två människor har förloratlivet i kampen.
En ny rapport från Kenyas människorättsorganisation, KHRC, berättar den tragiska historien om risböndernas desperata kamp mot polis och statlig planering.
Kenyanska polisen anklagas för de två dödsskjutningarna, som inträffade i januari förra året under en demonstration i Ngarubani, en marknadsplats inom risodlingsprojektet i Mwea. De fanns bland 3 000 andra risbönder som protesterade mot den verksamhet som drivs av Nationella irrigationsverket, NIB, ett statligt organ som ansvarar för förädling och marknadsföring av ris i Kenya.
Mutuma Ruteere, författare av studien “Dying to be Free: The Struggle for Rights in Mwea”, visar hur tanken bakom Kenyas jordbrukslag strider mot FN:s deklarationer om de mänskliga rättigheterna, och hur den politiska och ekonomiska infrastrukturen används för att begå brott mot de mänskliga rättigheterna.
Enligt planen tvingades bönderna leverera allt ris till NIB efter skörden. NIB-chefen bestämde därefter hur många säckar ris som skulle återgå till bönderna så att de skulle ha något att leva av. Bönderna tvingades, enligt rapporten, att klara sig på tolv säckar oavsett hur stor den enskilda familjen var, och det faktum att ris bara skördas en gång om året.
– Det är ett hårt arbete att odla ris, men de tolv säckarna betyder mat och pengar till inköp av grönsaker, matolja, tvål, kläder, skolavgift för barnen och sjukhusräkningar, säger John Njoroge, en av risbönderna i området.
Lagen sa att de kvinnor som deltog i projektet, även änkorna, inte kunde äga mark, och så snart ett barn fyllde 18 år förväntades det lämna projektet.
– Vi visste inte om det handlade om arbete eller slaveri, säger en av bönderna, Benson Karimi.
– Direkt efter skörden tvingades vi lämna allt ris till NIB, och vi fick inte ha en enda ko, eller ens en kyckling, utan tillstånd från chefen, säger han.
Rapporten konstaterar att projektet bröt mot de allmänna politiska rättigheterna i FN-förklaringen, och mot organisationsrätten genom påtvingad tystnad. Varje ifrågasättande av olika statstjänstemäns beteende, undertrycktes med full statlig makt.
“Mwea är en symbol för att kolonialtidens maktideologi fortfarande dominerar i det post-koloniala Kenya”, heter det i rapporten.
Idag har bönderna själva tagit över omsättningen och distributionen av riset. Men kampen mot staten är långt ifrån över. NIB hävdar nu att det ris bönderna producerar på egen hand inte är tjänligt som människoföda, och att det innehåller stickor och småsten.
Bönderna har också hamnat i kläm eftersom de inte har kontroll över riskvarnarna som byggdes gemensamt av NIB och bönderna. Trots att kvarnarna är gemensam egendom säger bönderna att de inte fått någon avkastning från kvarnarna de senaste fem åren. I januari i år försökte de ta kontroll över kvarnarna, men stoppades av väpnad polis.
Nu måste bönderna mala för hand på gammaldags sätt, vilket gör riset mindre konkurrenskraftigt. Ett kilo ris från Mwea säljs idag för 54 shilling mot 62 shilling då NIB stod för omsättningen.
Bönderna får heller inte lån hos de lokala bankerna eftersom konflikten hamnat i rätten och bankerna känner sig osäkra på vem som ska vinna målet.
– Staten har blockerat oss, och vi får inte banklån. Vi måste kämpa ensamma utan pengar, säger Benson Karim.
(000323)
.
