000228 (IPS) – Det är 14 år sedan den filippinska befolkningen genom ett uppror gjorde sig av med diktatorn FerdinandMarcos. I dag råder delade meningar bland filippinerna om nationenlyckats uppnå de demokratiska mål som var målsättningen förFolkmaktsrevolten 1986.
I fredags firade Filippinerna årsdagen av den revolt som ledde till diktatorn Marcos avgång, och starten på demokratin. Precis som alla andra år sedan februari 1986 bråkar filippinerna även i år om hur revolten ska firas. Många är emot att landets president Joseph Estrada ska hålla i firandet, eftersom han själv under lång tid var borgmästare under Marcos. Vissa oppositionella menar till och med att han håller på att återinföra Marcos diktatur. Han kritiseras ofta för att sätta nära vänner på nyckelpositioner i det politiska och ekonomiska livet.
Estrada blev inbjuden till firandet i fredags av den förre presidenten Corazon Aquino, som blev president efter Marcos 1986.
Manilas ärkebiskop Jaime Cardinal Sin, som deltog i revolten 1986, kritiserade Estrada vid högmässan i fredags. Han gick till hårt angrepp mot “korruption på hög nivå” och uppmanade människor att vara på sin vakt mot “nepotismens återkomst” inom regeringen.
Estrada vann presidentvalet 1998 med löften om förbättringar för landets fattiga, men har sedan dess fått allt mer kritik för vänskapskorruption, och för sina goda förbindelser med Marcos familj. Flera av dem har gjort politisk comeback på senare år.
Allt fler kritiker ropar nu på hans avgång.
– Estrada bör sparkas. Vi borde göra med honom som vi gjorde med hans läromästare för 14 år sedan, säger Rodolfo Sambajon, ledare för en grupp fiskare.
Den 25 februari 1986 tvingades Marcos fly från Filippinerna med hjälp av den amerikanska regeringen. Detta för att mellan en och två miljoner filippiner samlats till stöd för den militära fraktion som gjorde uppror mot diktatorn.
I dagstidningen Philippine Daily Inquirer, som är mycket kritisk mot nuvarande presidenten, går den politiske skribenten Conrad de Quiros till hårt angrepp mot landets ledare. Han skriver att mycket litet återstår av den folkliga resningens ideal. Alla presidenter har haft sin klick av trogna runt sig, även Corazon Aquino och hennes efterföljare Fidel Ramos.
Han anklagar Estrada för att ha sparkat sin justitieminister efter att denne vägrat samarbeta med en affärsmagnat som var en god vän till presidenten. Presidenten ville få igenom ett flygavtal med Taiwan som skulle gagnat hans affärskollega.
“Revolutionen 1986 handlade om att sätta allmänhetens behov i första rummet. Estrada sätter i dag familjens och vännernas behov i första rummet”, avslutar Conrad de Quiros sin artikel.
Trots detta ansåg Aquino, som tidigare gått hårt ut mot Estradas förslag att göra vissa tillägg till grundlagen från 1997, att presidenten bör närvara vid firandet “i en anda av försoning och enhet”. Hon påminde om att det var Estrada som gjort den 25 februari till en nationell högtidsdag.
Medan media och politiker debatterar resultatet av den oblodiga revolt, som de påstår inspirerat till många fredliga revolter jorden runt, bryr sig dagens filippinska ungdom föga om händelsen. Kunskaperna om revolten 1986 bland ungdomar är vaga.
Allt färre människor sluter upp kring firandet. Media gav uppgifter på mellan 8 000 och 30 000 närvarande. De ungdomar som deltog sa att de kommit för festen och musiken, snarare än för att uppmärksamma den historiska händelsen. Även leden med försäljare har tunnats ut.
– Många löften till oss fattiga har brutits. Filippinerna är fortfarande fattiga, säger gatuförsäljaren Naty Edma, 52, som ändå ville komma till firandet för att lyssna och sälja.
– Vi kan bara be för att verkliga förändringar ska komma, säger Edma.
(000228)
.
