000222 (IPS) – Det är 100 år sedan den surrealistiske filmregissören Luis Buñuel föddes. Buñuel filmade 21 av sina 32 filmer i Mexiko, ett land som fascinerade honom och som kom att bli hans hemland.
Flera av hans filmer spelades in med låg budget och på mindre än en månad. Trots det blev vissa epokgörande.
“Surrealismen har visat mig att det finns en moral i livet som människan inte kan göra sig fri från. Det gjorde att jag förstod att människan är fri”, sa Buñuel i en intervju.
Buñuel föddes i Spanien den 22 februari och dog i Mexiko den 29 juli 1983. Hans minne firas i Mexiko genom filmvisningar, diskussioner och fotoutställningar. I mars visar den 15:e Guadalajara International Film Festival som organiseras i Mexikos näst största stad elva av Buñuels filmer.
Buñuels liv i Mexiko åsidosätts ofta av filmhistorikerna. Filmkritikern Tomás Cueto anser att det är viktigt att inte glömma att han levde en stor del av sitt liv där. I Mexiko levde han under knappa förhållanden. Flera år levde han på ekonomiska bidrag som hans mamma skickade till honom. Han kritiserades ofta starkt, men prisade också – precis som tidigare i Europa.
Han var en av de främsta inom surrealismen. Han lämnade Spanien när inbördeskriget bröt ut 1936. Efter att i Paris ha producerat en dokumentär om kriget blev han inbjuden till Hollywood, men sparkades där av politiska skäl och reste till Mexiko, uppmuntrad av en mexikansk etnolog.
Med sin avantgardistiska, icke-kommersiella stil anlände han till Mexiko city, som var en fristad för människor som utsattes för politisk förföljelse i bland annat Spanien och USA. Men det var mer av en händelse än en planerad invandring.
''Jag upplevde så lite attraktionskraft från Latinamerika att jag alltid sa till mina vänner: om jag försvinner, leta efter mig var som helst utom där. Trots det, lever jag i Mexikoàjag är till och med mexikansk medborgare”, skrev Buñuel själv.
Han kom till Mexiko 1946, nästan 20 år efter att han påverkat hela filmvärlden med filmer som ''Un Chien Andalou'' (Den andalusiska hunden)1928 och ''L'Age d'Or'', (Guldåldern) 1930.
Men han nådde nya framgångar i sitt nya land med bland annat ''Los Olvidados'', 1950, som vann priser på filmfestivalen i Cannes och som censurerades i Mexiko.
Den filmen mötte våldsamma reaktioner i Mexiko genom att den handlade om fattiga, bortglömda barn. Många ansåg att den svärtade ner Mexikos rykte.
''Ett av Mexikos största problem, både idag och igår, är nationalismen som blivit extrem och som avslöjar ett mindervärdeskomplex”, skrev Buñuel apropå de starka reaktionerna.
I sin självbiografi beskrev han Mexiko som ett land han älskade, men som chockerade honom genom den utbredda politiska korruptionen och nepotismen och det oreglerade bruket av alkohol och vapen.
– Det Mexiko som Buñuel kände har inte ändrat sig särskilt mycket och många av hans filmer är relevanta även i dag, anser filmkritikern Cueto.
(000222) .
