000211 (IPS) – Ismail Alis liv förändradestotalt när han trampade på en mina under en fotbollsmatch i sinhemby i irakiska Kurdistan. Explosionen tog den 14-årige pojkensvänstra ben.
Hans, och andra civilas, fall används för att få de stater som skrivit under det internationella avtalet mot landminor men inte ratificerat det (det vill säga gjort det till lag i sitt eget land). Inför ettårsdagen av avtalet den 1 mars intensifieras kampanjen.
Avtalet förbjuder användning, lagring och handel med truppminor och uppmanar till att de som redan finns förstörs. Det undertecknades av 121 regeringar i december 1997. Sedan dess har ytterligare 15 stater skrivit under. Sverige fattade i december 1996 ett ensidigt beslut mot användning av truppminor i väntan på ett internationellt förbud.
Koalitionen av organisationer som arbetar mot minor leds av Internationella kampanjen mot landminor, ICBL, som fick Nobels fredspris 1997. De uppmanar till brevskrivning, besök på ambassader, demonstrationer och protester för att få de berörda staterna att ratificera konventionen före den 1 mars. Hittills har 90 nationer ratificerat avtalet.
Mary Wareham, på organisationen Human Rights Watch, HRW, säger att det är av högsta vikt att avtalet verkligen genomförs. Hon säger att det är särskilt oroande att “de som inte skrivit under avtalet står för det största antalet minor i världen”.
I en rapport som hon tagit fram till ICBL avslöjar hon att de länder som inte skrivit under innehar “225-250 miljoner truppminor, medan de som skrivit under innehar omkring 25-30 miljoner.”
Till detta antal tillkommer de minor som ligger utplacerade men inte har exploderat i minst 70 länder. Enligt en undersökning av HRW finns det minst 60 till 70 miljoner minor utlagda.
De lemlästar, eller dödar, omkring 26 000 människor varje år. En stor del av offren är barn. Mellan 8000 och 10 000 barn skadas av minor årligen.
Barn i Kambodja, Afghanistan och Somalia har drabbats hårdast, enligt ICBL. De som överlever drabbas oftast av permanenta skador, förlorar ett eller båda benen eller får svåra skador i magen och könsorganen.
Att barnen drabbas hårdast beror på att de ofta vistas i områden där minorna placerats, enligt Cornelius Nyamboki, i den kenyanska koalitionen mot landminor.
Han berättar att barnen i Afrika till exempel ofta vallar djuren på fälten och samlar ved.
– Knytpunkter som broar, vägar, stigar och början på odlade områden är typiska mål för minor, säger Nyamboki.
Det beror också på att barn är nyfikna.
– Barn plockar upp och leker med nya saker och en truppmina kan misstas för en leksak, säger han.
(000211)
.
