000208 (IPS) – Kommunistpartiets ordförande, JiangZemin, vill göra västra Kina lika ekonomiskt framgångsrikt somöstra kustlandet. För landets kommunistiska ledarskap är 50 årav kampanjer och storslagna tekniska projekt uppenbarligen intetillräckligt. Nu kör de igång ytterligare ett korståg för atttämja de naturrika, men fattiga och outvecklade, västra regionerna.
De stora etniska konflikter som skakat flera länder världen över har gjort Kinas ledare än mer beslutna att bevara landet intakt. Detta ses nu som en av partiets största utmaningar.
Kina är ett mångkulturellt land, men de flesta minoriteter finns i fattiga, otillgängliga områden i landets inre västliga delar. Cirka 108 miljoner människor tillhör någon etniska minoritet.
Skillnaderna har sedan 1980-talet bara blivit än större mellan kustregionen och övriga Kina. Det märks främst på tillgång på pengar, sjukvård, utbildning och arbete.
Orsaken till skillnaderna är Deng Xiaopings idé om att kustregionerna skulle vara “en motor för den ekonomiska reformeringen” av Kina. De fria ekonomiska zonerna i öst skulle fungera enligt marknadsekonomiska regler. Resten styrdes av partiet. Detta gav öst ett stort försprång.
När Dengs första marknadsreformer startades 1978 var skillnaden i inkomster per person mellan östra och västra Kina bara 200 yuan, eller 455 kronor per år. 1998 hade klyftan ökat så att en bonde vid kusten tjänade omkring 8 200 kronor, vilket är tre gånger så mycket som en bonde i väst.
Nu kanaliserar regeringen i Beijing mycket pengar till landets västra delar för att stilla det folkliga missnöjet och om möjligt förhindra etniska konflikter.
– Att påskynda utvecklingen i de regioner där etniska minoriteter bor är inte bara en ekonomiska fråga. Det är också en politisk, sa president Jiang Zemin i sitt tal på nationaldagen förra året.
Det är dock oklart vilken påverkan korståget kommer att ha på relationerna mellan centralmakten och minoriteterna. Pengarna ska administreras av byråkrater och gå till stora infrastruktur- och energiprojekt. Detta kan få lokalbefolkningen att ifrågasätta om detta är bra dem själva eller för staten som utnyttjar deras naturresurser.
Centralregeringen har valt att satsa på tio utvalda provinser – Shaanxi, Gansu, Ningxia, Qinghai, Xinjiang, Sichuan, Chongqing, Yunnan, Guizhou och Tibet. Utländskt kapital ska lockas till dessa trakter med låga skatter.
Nationalekonomer dömer dock ut satsningen på väst och menar att människor där inte behöver dessa stora miljöfarliga industriprojekt. Några har till och med jämfört det med Maos enorma förlustprojekt under 60- och 70-talet. Det är också svårt att jämföra väst och öst som har mycket olika ekonomiska bakgrunder, där öst sedan långt tillbaka varit handelsorienterat.
Andra akademiker menar att satsningen kan ha sina fördelar. Enligt Dali Yang vid University of Chicago kan en sådan satsning säkra tillgången till råmaterial och energi på kusten och samtidigt rädda inlands-Kina från den ekonomiska kollaps, som varit nära förestående på grund av kris inom jordbruket.
Dali Yang menar också att byråkratin i väst måste minskas om inte pengarna bara ska rinna ner i korrupta politikers och administratörers fickor.
(000208)
.
