000127 (IPS) – Valet av årets spelare avinternationella fotbollsfederationen FIFA är ännu en bekräftelsepå en orättvis i trend i den en gång mest demokratiska avidrotter. Fotbollen håller på att bli en målgörarnas diktatur.
Det är bara målskyttar som blir stjärnor och får möjligheten att tjäna enormt med pengar. Det skapar en obalans mellan laganda och samarbete och individuella prestationer.
Inom underhållningsvärlden, på till exempel filmfestivaler, delar man ut priser för till exempel bästa biroll. Det ger birollsinnehavaren chansen till uppmärksamhet och framtida huvudroller.
Årets fotbollsspelare blev brasilianske Rivaldo, som idag spelar för Barcelona i Spanien. Det är en rättvis utmärkelse och han vann den med överväldigande marginal – han fick 543 poäng jämfört med tvåan, brittiske David Bakhams 194. Bakham spelar i Manchester United.
Resultatet visar på en enighet över gränserna i en sport som vanligtvis är mycket uppdelad längst nationsgränser och lagtillhörighet. Men det bekräftar också hur målskyttarna dominerar sporten.
Både Rivaldo och Bekham och tredjepristagaren argentinaren Gabriel Batituta, som spelar för italienska Fiorentina, får sina erkännanden först och främst för antalet mål de gjort och därefter för de mål de “skänkt” till sina lagkamrater.
Av de åtta som fått priset för årets spelare sedan det instiftades 1991 har sju varit toppskyttar. Undantagen var den som först fick äran, den tyske mittfältaren Lothar Matthaus.
De två brasilianare som tidigare mottagit priset, Romario 1994 och Ronaldinho 1996 och 1997, är båda effektiva målskyttar. På den globala fotbollsmarknaden tjänar de minst tio gånger mer än de bästa försvararna. Försvararna är idag arbetare som jobbar för att stödja sina forwards.
Fotboll har demokratiska kvaliteter som saknas i de flesta andra sporter, det är antagligen en anledning till sportens popularitet. Sporten diskriminerar till exempel inte någon på grund av deras längd, så som i basket och volleyboll.
Oatletisk fysik hindrade till exempel inte argentinske Diego Maradona eller korte brasilianaren Romario. Fattiga människor når sällan den längd och fysik som medel- och överklassen gör vid den tidiga ålder då unga idrottsutövare idag fångas upp av talangscouter.
Andra sporter riskerar att domineras av medelklassen men vad gäller fotboll är det motsatta sant, åtminstone vad gäller fotboll i länder med stora ekonomiska klyftor, som Brasilien, där de flesta spelare kommer från fattiga förhållanden.
Det gäller både Romario och årets spelare – Rivaldo. Rivaldo var undernärd som barn och det kostade honom nästan hans lysande karriär. Han hade inte tillräckligt med muskler för sin längd, 1, 86 m. I början av sin karriär valdes han bort av en tränare för att han alltid föll och inte klarade de fysiska sammandrabbningarna.
Men han hamnade då i ett lag som tog bättre vara på hans talang och genom bra mat och träning blev han stark. Idag kostar Rivaldo 70 miljoner dollar och han tackar sitt europeiska klubblag för att de ger honom chansen att glänsa.
Men här visar sig ännu en diskriminerade sida av FIFA-priset. Bara spelare i de rika europeiska ligorna har chansen att vinna. Störst chans har de som spelar i ligorna i Italien och Spanien.
(000127)
.
