000112 (IPS) – Ursprungsbefolkningsorganisationer, fackföreningar och andra samhällsgrupper i Ecuador kräver att presidenten, kongressen och högsta domstolen avgår. Alla medlemmar av regeringen utom presidenten har redan lämnat sina platser till förfogande.
Landsomfattande strejker hotar att stoppa upp hela landet och president Mahuad har utropat undantagstillstånd och placerat trupper på gatorna för att hindra demonstranterna.
Protesterna startade efter presidentens beslut att göra den amerikanska dollarn till Ecuadors valuta och att privatisera statliga tillgångar för att ta sig ur den djupa ekonomiska kris landet befinner sig i.
Centralbankschefen Pablo Better avgick sent på måndagskvällen innan resten av styrelsen antog övergången till dollar, under hotet att annars bli avskedade. Internationella valutafonden hade tidigare sagt att man stödjer övergången till dollar.
Den ekonomiska krisen i Euador förvärrades efter en rad svåra oväder och fallande oljepriser. Det ledde till att den lilla andiska nationen inte klarade av att betala sina skulder förra året.
1999 hade Ecuador den högsta inflationen i Latinamerika för andra året i rad på 60 procent. Men produktionsministern Juan Falconi spår att inflationen kan minska till ett ensiffrigt nummer efter att dollarn antagits som valuta. Enligt officiell statistik lever fler än 60 procent av ecuadorianerna under fattigdomsstrecket.
Men många är motståndare till övergången till dollar. Den mäktiga ursprungsbefolkningsorganisationen CONAIE anser att regeringen bara följer råd från internationella långivare och banker som uppmanat till åtgärden och att den inte förbättrar något.
CONAIE säger att de nationella protesterna inte kommer att upphöra förrän president Mahuad har avgått, kongressen upplösts och domarna i Högsta domstolen bytts ut. De vill ha en ny regering där organisationer, militären och oberoende grupper av yrkesarbetare ingår.
I söndags tillkännagav president Mahuad att medlemmarna i regeringen lämnat in sina avskedsansöknigar för att ge honom större manöverutrymme att lösa krissituationen.
CONAIE, fackföreningar, gärsrotsorganisationer, kyrkogrupper och företag har bildat “folket parlament” i alla landets provinser. Dessa ska kunna fungera som alternativa myndigheter.
I bergsprovinsen Azuay, 500 kilometer söder om huvudstaden Quito har ett folkets parlament redan kommit igång. Det leds av ärkebiskop Alberto Luna Tobar och har 50 medlemmar.
De folkliga parlamenten diskuterar de problem som finns i varje region och tar fram förslag till ett “folkets nationella parlament” i huvudstaden Quito.
Ledare för ursprungsbefolkningen säger att de inte kommer att tillåta att några av de existerande politiska partierna ingår i det nationella folkliga parlamentet. 3,5 av Ecuadors cirka 11,5 miljoner invånare tillhör ursprungsbefolkningarna.
En underökning av intervjuföretaget Cedatos visar att folket är utlett på det politiska systemet. På en skala mellan 1 och 100 hamnade bara familjen, den katolska kyrkan, militären, universiteten, de sociala rörelserna och media på över 50 – medan demokratin, bankerna, regeringen, rättssystmet, kongressen och de politiska partierna hamnade under 15.
– Ingen av statsmakterna – regeringen, kongressen och rättssystemet – får någon tilltro av folket, säger Cedatos chef Polibio Córdoba.
En stor majoritet av de tillfrågade anser att presidenten bör avgå eller förändra sin inriktning.
– När en klar majoritet uppmanar presidenten att avgå bör han lyssna mycket noga på anledningarna /à/, säger analytikern Francisco Huerta Montalvo som arbetar på tidningen 'Expreso' och som stödjer initiativet med folkets parlament.
– Det är möjligt att många ecuadorianer inte stödjer de förslag som ursprungsbefolknings-organisationerna lagt fram om att avsätta statsmakterna och praktiskt taget börja om från början och återuppbygga maktinstitutionerna från botten, säger Javier Ponce, expert på ursprungsbefolkningsfrågor.
Han säger att förslaget kanske inte går att genomföra eftersom det är ett brott mot konstitutionen och att det finns en klar risk för att det istället blir en militärdiktatur men tillägger att det skulle kunna innebära en förändring som inte är självklar om man bara byter ut presidenten.
Men Ponce säger att organisationerna aldrig har talat om att själva ta makten och att anklaga dem för det är ett desperat försök att smutskasta deras motiv.
Den allt mera pressade presidenten Mahuad försöker nu rädda situationen genom att ingå ett avtal med oppositionspartiet PRE och skaffa sig stöd från USA och landets väpnade styrkor.
Avtalet med PRE vill han ha för att få en klar majoritet i parlamentet så att de inte kan avsätta honom. För att skaffa sig stödet erbjuder han partiet att deras ledare, den före detta presidenten Bucaram, ska få återvända från exilen.
Militärens ställning är oklar, vissa rykten gör gällande att delar av armén sympatiserar med ursprungsbefolkningsorganisationernas förslag men de högsta militärerna har utropat sitt stöd till konstitutionen. Men vissa analytiker hävdar att militärens uttalande inte ska tolkas som ett stöd för regeringen utan för det demokratiska systemet i stort.
(000112) .
