000107 (IPS) – Den unga generationen i Vietnam föredrar pop framför kommunistpartiets marschmusik. Landets myndigheter ser dock med oblida ögon på den nya "överklassen" – popmusikerna.
Vietnamesisk popmusik är ett relativt nytt fenomen, men den växer sig just nu allt starkare som ungdomskultur. Det är en utveckling det vietnamesiska kommunistpartiet oroar sig för. Partiets språkrör, dagstidningen Nhan Dan, hävdade nyligen att popstjärnorna tjänar upp emot 6 000 kronor per uppträde, ett stort belopp i ett land där den genomsnittliga årsinkomsten är 4 500 kronor.
Den klassiske kompositören Nguyen Doc Toan är starkt kritisk och menar att popstjärnornas gage är skyhöga och inte motsvarar det konstnärliga innehållet. Finansdepartementet vill införa en särskild skatt på liknande inkomster, och kulturdepartementet kommer att hålla “ett vakande öga på texterna” i de allt mer populära popsångerna.
– Det är rimligt att kräva att vi betalar skatt, men medierna ger inte en rättvis bild av oss. Jag betalar 20 procent av det jag tjänar på mina konserter i skatt, säger en av Vietnams mest kända kvinnliga artister, My Linh.
Tidigare i år skänkte en av Vietnams manliga popartister, Hong Nhung, omkring 130 000 kronor till ett center som bekämpar den farliga denguefebern.
Trots detta tycker många vietnameser att popstjärnorna tjänar allt för mycket, och att biljettpriserna till konserterna på omkring 120 kronor, är alldeles för höga. Men, pop är populärt, unga vietnameser vill höra texter om hjärta och smärta, kärlek och svartsjuka. Allt medan den äldre generationen inte riktigt förstår vad som händer.
Innan den nya ekonomiska politiken, Doi moi, infördes i slutet av 80-talet var det närmast tabu att skriva sångtexter om personliga och privata känslor. Långt mer passande var patriotiska sånger och marscher som hyllade fosterlandet och politiken.
– Tidigare vågade ingen sjunga om vemodiga och hemska saker. Myndigheterna förbjöds det visserligen inte, men människor visste att det innebar problem om man gjorde det, säger Ly som själv fick problem med myndigheterna då han nynnade en traditionell vietnamesisk sång från tiden före kommunismen.
Mycket har dock förändrats under det sista årtionden i Vietnam. Bland annat sänder en av de statliga TV-kanalerna dagligen ett karaokeprogram, där västerländska sånger också framförs. Många ser uppmjukningen av kulturlivet som en följd av den ekonomiska liberaliseringen. Även Internet och satellit-TV har ändrat mycket i det vietnamesiska samhället. Västvärlden kan inte längre stängas ute.
– Nu är det för sent att backa. När dörrarna mot omvärlden väl har öppnats är det omöjligt att stänga dem igen, säger en journalist från Hanoi, som följt utvecklingen på nära håll de senaste åren.
I dag är halva Vietnams befolkning född efter 1975 då kriget tog slut. Medan föräldrarna fortfarande i hög grad slåss mot den “västerländska imperialismen” närmar sig den unga generationen samma kultur, inte minst den som kommer från USA.
(000107)
.
