990903 (IPS) – De flesta bollar som fotbollsstjärnornavärlden runt sätter foten eller huvudet på är sydda i Pakistan.För två år sen var det främst barn och kvinnor på landsbygdeni Sialkot som sydde bollarna i sina hem. Nu tillverkas de flesta bollarpå sycenter som inte anställer barn under 14 år.
Sycentren övervakas av FN:s arbetsorganisation ILO. Nu för tiden accepterar de största sportfabrikanterna bara bollar som är godkända av ILO, och industrin i Pakistan har tvingats förändra sig.
Omkring 75 000 pakistanska familjer är beroende av fotbollsindustrin för sin överlevnad. Tre fjärdedelar av alla fotbollar i hela världen tillverkas i Pakistan. Många av dem i Sialkot, nära gränsen till Indien, där man syr i stort sett alla olika märken.
Den 14 februari 1997 skrev de lokala tillverkarna under ett avtal med ILO och FN:s barnfond Unicef om att få ett slut på barnarbetet inom industrin. Andra som deltog i kampanjen var engelska Rädda Barnen och Bunyad Literacy Community Council, BLCC, en lokal icke-statlig organisation.
Man kartlägger alla barn under 14 år som jobbar inom industrin. De får sluta med sina jobb och erbjuds istället möjlighet att gå i skolan. Processen skulle ha tagit 18 månader men är fortfarande inte helt klart, tidsfristen går nu ut den 31 oktober i år.
– Programmet förlängdes för att alla delar av projektet skulle fungera – barnens sociala situation ska vara tryggad och familjerna som syr bollar ska vara rehabiliterade den 31 oktober, säger Nasir Dogar, samordnade för projektet
Alla lokala producenter är med i projektet. De har flyttat över 85 procent av sin verksamhet till 600 sycenter. Varje center ger ILO en detaljerad lista över sina anställda och deras adresser så att organisationens sju kontrollteam kan bekräfta att uppgifterna stämmer.
– Fram tills maj i år hade teamen gjort fler än 6 187 kontroller, säger Dogar.
Situationen före ILO-projektet var usel. En undersökning av Centret för förbättrandet av arbetsförhållandena visade att fler än 7000 barn sydde fotbollar. De tjänade omkring 2,50 kronor per boll. Bollarna kan kosta upp mot 800 kronor i Europa. Barnen sydde 31 av 32 rutor innan bollen lämnades över till mellanhänder.
Sialkot har blomstrat på grund av tillgången till billig arbetskraft och utvecklats till en centrum för sportartiklar och medicinsk utrustning. Men majoriteten av invånarna i byarna är fattiga.
Barnen tvingas till produktivitet i låg ålder. De börjar som lärlingar vid fyra-fem års ålder. Vid tio tjänar de pengar till familjen.
Det är svåra mönster att bryta och alla är inte nöjda med förändringarna. Munir är en 40-åring från byn Kingara. Han sydde bollar hemma eller på fälten samtidigt som han vaktade boskap. Hemma arbetade hans fru och barn också med bollar.
– Det gav extrainkomster. Nu vill de att jag ska sitta i ett sycenter och göra jobbet. Det går inte rent ekonomiskt för mig. Och varför skulle jag skicka min fur till ett center? Förut sydde hon vid sidan av hushållsarbetet, säger han.
Bybor som Munir vill inte att deras fruar ska arbeta utanför hemmet, där de tar hand om barnen och djuren. För att möta kritiken har de projektansvariga erbjudit sig att starta center bara för kvinnor och att erbjuda de arbetande kvinnornas barn fri skolgång, där de även får böcker och mat.
– Vi har fått rapporter om att kvinnornas deltagande har minskat eftersom de inte vill komma till sycentren. Nu försöker vi ordna med kvinnliga sycenter i hemmen där kvinnor i en familj eller en by kan sy bollar under överinseende av ILO, säger Ali Shah, en av ILO:s kontrollanter.
Vid vissa av cycentren erbjuds kvinnor fri lunch och barnkrubba för att de ska kunna arbeta borta. Saga City, ett pakistanskt bolag, är ett av dem. Företaget säger att de klarar extrakostnaderna genom att göra sig av med mellanhänder och effektivisera arbetet.
(990303)
.
