990802 (IPS) – Indonesisk media åtnjuter en i dag en betydligt större frihet än den gjorde då diktatorn Suharto styrde. Men flertalet av landets tidningar utnyttjar den nyvunna friheten tillatt publicera skvaller och sensationsartiklar, och halvnakna kvinnorpå förstasidan.
Politik och sex har på kort tid blivit själva varumärket på pressen i Indonesien. Suhartos avgång i maj 1998 väckte förhoppningar om att en fri press skulle ge nyheter till människor som inte bara var befriade från censurens rensning utan också skulle spegla de olika åsikter som finns i landet. Tyvärr har politiska debattörer fått inta en plats långt inne i tidningarna – inklämda mellan skandalhistorier och halvpornografiska bilder.
Religiösa grupper har uttalat sig i mycket negativa ordalag över vad de ser som “en pornopress som inte bjuder på något som helst av värde”.
Intrycket av att journalistiken blivit mer vulgär beror i första hand på att det i dag ges ut betydligt fler tidningar och magasin än tidigare. Från och med Suhartos fall har informationsdepartementet gett 1 138 nya presslicenser, varav 641 är tabloidtidningar. Under diktaturen fanns det bara 284 publikationer i Indonesien.
Suharto-regimen drog sig inte för att neka människor att starta en tidning eller tidskrift och inte heller för att dra in licensen för någon som den ogillade. Nu kan dock medierna uttrycka kritik mot regeringen eller myndigheterna utan att riskera repressalier från statens sida.
Informationsminister Yunus Yosfiah säger att regeringen kommer att fortsätta med denna “icke-inblandningspolitik”. Det blir nu upp till läsarna vad som godkänns eller inte.
– Vi har intelligenta läsare, så vi överlåter besluten till dem. Om en tidning inte är trovärdig, kommer läsarna att överge den. Om en tidning publicerar lögner eller kränkande information så ställs den inför rätta mot den person som berörts, sa Yosfiah vid en presskonferens nyligen.
Även om informationsministern tror att människor känner igen kvalitet och väljer den utan myndigheternas hjälpande hand, så verkar det inte som om indoneserna just nu väljer den allra tyngsta lektyren – i alla fall inte i första hand. De flesta av de publikationer som ges ut i dagens Indonesien säljer bra på första sidor med utvikna såpastjärnor och toppmodell.
(990802)
.
