Thailand: Konflikten tilltar mellan bergsfolk och bondebefolkning

990728 (IPS) – En konflikt har sedan långt tillbaka pyrt mellan ursprungsbefolkningarna i bergen och låglandetsbofasta bondebefolkning i norra Thailand. Spänningarna har på senaretid tilltagit så mycket att regeringen fruktar att våldsammakonfrontationer kan uppstå om de lokala myndigheterna inte snabbtingriper.

Konflikten mellan de etniska minoriteterna som lever av skogen och de odlande, bofasta thai-bönderna är gammal, men i maj i år kom de första synliga tecknen på att den intensifierats. Då kom över 10 000 medlemmar av minoritetesbefolkningen ner från bergsområdena för att demonstrera i den nordthailändska centralorten Chiang Mai. Protesterna var nära att sluta i sammandrabbningar med statliga skogstjänstemän och bönder på plats i staden.

Konflikten handlar som så ofta om resurser. Höglandsbefolkningarna vill få en garanti från skogsvårdsmyndigheterna att de inte ska tvingas flytta från de områden i skogen som nyodlas av inflyttande bönder eller som myndigheterna väljer att avverka. Dessutom vill de få ett medborgarskap i Thailand – något som de vägras av myndigheterna, trots att dessa befolkningar levt i norra Thailands berg i generationer.

Låglandsbönderna å sin sida anklagar bergsbefolkningarna för att förstöra naturen och miljön i bergen, där vattenkällorna finns till de floder som bevattnar bönderna fält längre ner i floddalarna.

De thailändska skogsmyndigheterna, RFD, anklagar bergbefolkningarna för att förstöra skogen genom svedjebruk. Vid svedjebruk huggs ett område skog ned, bränns och odlas sedan i ett till tre år. Därefter överges fältet och befolkningen flyttar till ett nytt område och upprepar processen. Det tar ungefär tio till 15 år för ett sådant fält att återhämta sig.

Bergsfolken försvarar sig med att hävda att de levt i samexistens med skogen i generationer utan att den förstörts, och anklagar i sin tur skogstjänstemännen för att vara korrupta och för att bryta mot de mänskliga rättigheterna.

– Skogsmyndigheterna hotar med att gripa oss. De säger att vi är nomader trots att de vet att i bor i våra byar sedan 30 år tillbaka, säger en stamledare, som vill vara anonym.

Pratuang Narintrankool Na Ayudhaya vid Centret för etniska studier och utveckling i Chiang Mai, ger bergsfolken stöd och menar att svedjebruk kan bedrivas på ett ekologiskt hållbart sätt. Pratuang säger också att stamfolken spelar en viktig roll i bevarandet av den biologiska mångfalden och för att förhindra årliga skogsbränder.

Socionomer hävdar att bergsstammarna blivit syndabockar för skogsskövlingen i Thailand, som i själva verket orsakats av stora skogsbolag och statsfinansierade projekt som väg- och dammbyggen.

För bara några årtionden sedan var 60 procent av Thailand täckt av skog. I dag är det bara 27 procent. En del av de återstående skogsområdena gör nu myndigheterna om till naturreservat och vill därför att bergsbefolkningarna ska lämna områdena.

Ett annat problem är bergstammarnas statslöshet. På 1960-talet lovade Thailand att bergsfolket längs gränsen till Burma skulle få thailändskt medborgarskap, men hittills har bara 26 procent av dem fått nationella identitetskort. Utan dessa handlingar riskerar människorna att trakasseras av polis och till och med utvisas. Myndigheterna säger att den långsamma registreringstakten beror på att det kommer in många flyktingar från grannländerna också, och att det är svårt att skilja mellan nya och gamla invandrargrupper.

Thailands minoritetsbefolkning är uppdelad i nio etniska grupper och utgör ungefär en procent av landets befolkning på 62 miljoner. De största grupperna är karen, hmong, yao, lisu, akkha och lahu.

Många av landets akademiker hävdar dock att den långsamma registreringstakten beror på rasism mot de etniska minoriteterna från myndigheternas sida. Deras politik gentemot dessa grupper har främst gått ut på att se till att de inte blir ett nationellt hot genom att skapa en konfliktsituation med Burma, att förhindra dem från att odla opium och från att bedriva svedjebruk. Detta har gjort dem till en andra klassens medborgare. De är utfrusna från det thailändska samhället, saknar ofta medborgarskap och rätt att äga mark, har många sociala problem, drogproblem och usel skolgång. Prostitution är också vanlig.

(990728)

Boonthan Sakanond

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *