990708 (IPS) – Sedan en vecka tillbaka arbetar militärjuntans propagandaapparat för högtryck med att charmabåde befolkningen hemma och grannländerna. Den inhemska växande oppositionen vägrar den dock att befatta sig med.
I statsstyrd media i Burma kan man just nu läsa om hur broar byggs klara, en damm och ett sjukhus planeras och hur en ny motorväg öppnades i dagarna. Rangoons mest berömda pagod står upprustad och skinande.
Politisk stabilitet och nationellt enighet uppges vara juntan främsta mål. Något som dagligen poängteras i dagstidningar och annan media så att ingen burmes ska glömma det.
Militärjuntan har suttit vid makten sedan 1988 då den krossade ett folkligt uppror efter att den underkänt de demokratiska val som oppositionen vunnit. Sedan dess har regimen arbetat hårt för att förbättra sin relation till medborgarna och legitimera sitt maktinnehav.
Budskapet till medborgarna från Statens freds- och utvecklingsråd, SPDC, som regimen kallar sig, är att de måste samarbeta med regimen och militären, och samtidigt motarbeta det “onda”. Det “onda” är främst utländska makter, speciellt USA. Media framställer ofta oppositionsledaren Aung San Suu Kyi som en marionett ledd av USA och Storbritannien, som “leder världen in i kaos”.
Den burmesiska regimen var nära ett visst erkännande den dag då Asean beslutade att landet fick bli medlem. Det skedde 1997, trots reservationer från vissa medlemmar och starka protester från regeringarna i väst och människorättsgrupper i väst och i Asien.
Asean stod dock fast vid sin inställning att “inte blanda sig i” och att medverka till så kallat “konstruktivt engagemang”. Policyn har nu visat sig misslyckad och inga förbättringar har skett i Burma vad gäller situationen för de mänskliga rättigheterna.
Regimen har hela tiden konsekvent vägrat att föra en dialog med oppositionen, som leds av Suu Kyi. Politiska bedömare menar till och med att juntan blivit ännu mer repressiv på sistone och att gripandena och övergreppen mot politiska motståndare snarast ökat med tiden.
Eftersom Burma fortfarande är uteslutet ur den internationella politiska sfären , har regimen istället försökt närma sig det internationella näringslivet istället. Förmånerna för utländskt kapital är stora och lyxhotellen skjuter nu i höjden. Landet satsar hårt på turism. Därav den intensiva upprustningen av infrastruktur och sevärdheter.
Men, besökare i Rangoon märker snart att de nya lyxiga hotellen gapar tomma och turisterna är ytterst få. Suu Kyi kritiserar satsningarna:
– Vad spelar det för roll att det finns nya vägar och broar när folket bara blir fattigare. Ja, vi har fler hotell, men det är tomma. Ja, vi kan se fler stora villor, men där bor bara partifunktionärer. Allmänheten har inte vunnit något på denna utveckling, säger hon.
Hon tillägger också att mycket av det arbete som utförts vid upprustningen, är gjort av slavarbetare.
Burma drabbades liksom många länder i området hårt av Asienkrisen. Inflationen sköt i höjden och tillväxten stannade av. Under- och medelklass drabbades hårdast. Människor lever på mindre mat och det är många barn som tvingas sluta skolan.
– Broar och vägar är ingen verklig utveckling. Vad folk behöver är utbildning, näring och sjukvård. Då dessa områden har samhället gått baklänges under den senare tiden, säger Aung San Suu Kyi.
(990708)
.
