990623 (IPS) – Mödrar som inte kan betala avgifterna på Benins förlossningsavdelningar, får inte lämna sjukhusområdet. Efter förlossningen tvingas de sova i sjukhuskorridorerna eller i vasshyddor som egentligen är till för tillfälliga besökare. De måste vara kvar tills någon löser ut dem.
I Benin finns praktiskt taget inget socialt skyddsnät alls. Värst drabbar detta landets kvinnor, som i genomsnitt är fattigare än männen, enligt UNDP:s rapport om mänsklig utveckling 1997. UNDP är FN:s utvecklingsprogram. I rapporten framgår att bara 22 procent av inkomsterna 1996 går till kvinnorna, trots att de utgör över halva Benins befolkning på 5,7 miljoner invånare.
En av de kvinnor som sitter fast på sjukhusen är Jane Doe, som är ett fingerat namn. Hon har tillbringat tre veckor på Benins största förlossningsklinik, Lagune de Cotonou, eftersom hon inte kan betala de 420 kronor hon är skyldig sjukhuset. Hennes make, som är chaufför, har spenderat alla sina pengar på läkemedel och tester. Doe själv arbetar periodvis som gatuförsäljare. Den familjemedlem som lovat hjälpa dem har inte dykt upp.
– Vi har försökt få tag i pengar i tre veckor nu. Nu orkar jag inte mer, säger hon.
Varje vecka är det fem till sex kvinnor som måste stanna på sjukhuset på grund av obetalda skulder. Sjukhusdirektören vid Lagune de Cotonou, Julienne Dossouvi, säger att kvinnornas skrivs in utan formaliteter, att sjukhuset tar sig an alla patienter som kommer dit och att sjukhuset gör allt för moderns och barnets hälsa. Men så snart förlossningen är klar, märker mödrarna att de inte kan betala kostnaderna. Efter två-tre dagars väntan måste sjukhuset säga åt dem att lämna sängplatsen till nya kvinnor som ska föda, säger sjukhusdirektören. Och medan mödrarna väntar på att deras makar eller föräldrar ska komma med pengarna, får de bo i vasshyddorna som är till för de besökande, eller i sjukhuskorridorerna. De får inte lov att passera sjukhusdörrarna. Vakterna har stränga order om att inte släppa ut någon.
– Förr smet många från räkningen, men nu har vi god kontroll, säger Dosovou, och hon förnekar bestämt att kvinnorna är “sjukhusets fångar”.
– Vi gör det för att få föräldrarna att betala, säger hon.
Dossovou förklarar att sjukvården är subventionerad av staten, men att anslagen är så låga att sjukhuset tvingas ta ut omkring en tredjedel av kostnaden från patienterna. Hon menar att många av kvinnorna skulle kunna spara ihop till sjukhusavgiften. Graviditeten är trots allt nio månader lång.
Dossovou planerar att grunda ett “sjukhusets vänskapsförening” för att hjälpa de fattiga mödrarna. Hon ska be välvilliga människor om lite extra pengar till föreningen.
(990623) .
