990615 (IPS) – Sex medlemmar av den iranska organisationenMujahedin-e Khalq, folkets förkämpar, som är motståndare tillden iranska regimen, dödades av en bilbomb nära Bagdad förraveckan. Det är en påminnelse om att relationen mellan Iran och Irakfortfarande är skör allt sedan det åttaåriga kriget på80-talet.
De sex iranierna färdades i en buss på väg till ett militärt träningsläger i Ashraf, norr om Bagdad, då en bomb placerad i en pickup exploderade.
– Detta är ett terroristdåd utfört av mullah-regimern i Teheran, sa Farid Suleimani, talesman för Mujahedin-e Khalq efter dådet. Han misstänker att den iranska ambassaden är ansvarig för attacken och säger att hans organisation nu anser sig ha rätt till att försvara sig och “besvara terroraktionen.”.
Mujahedin-e Khalq har haft Bagdad som sin bas sedan 1986. Onsdagens attack skedde fyra dagar efter att två bomber detonerat utanför organisationens högsäte.
Politiska analytiker anser att attacken är en kvittering för mordet på general Ali Sayid Shirazi, vice stabschef för den iranska militären, i Teheran i april. Han kommenderade flera offensiver mot Irak under kriget 1980-88. En talesman för Mujahedin-e Khalq tog efter mordet på sig ansvaret för Shirazis “straff”.
Iranska UD protesterade efter mordet mot att Irak bistår Mujahedin- e Khalq. Men Iraks utrikesminister, Muhammed Said al Sahhaf, slog ifrån sig protesterna och sa att Iran bara försökte avleda uppmärksamheten från det faktum att Iran stödjer irakiska oppositionsgrupper. Sanningen är att båda länderna stödjer och hyser väpnade oppositionsgrupper.
Kriget mellan Iran och Irak slutade med en permanent vapenvila i augusti 1988, men det finns ännu inga tecken på att de två grannländernakommer att teckna ett fredsfördrag. Flera händelser och konflikter från kriget mellan Iran-Irak och Gulfkriget 1991 ligger i vägen för det.
Bland dem frågan om irakiska krigsfångar som försvunnit, iranier som saknas i strid och de 140 irakiska plan som sökte skydd i Iran undan den USA-ledda alliansens bombningar av landet under Gulfkriget. Dessutom kräver Iran att Irak skall betala återuppbyggnadskostander för skador som orsakades av invasioner 1980.
Och så är det frågan om stödet som båda staterna ger till beväpnade motståndsgrupper som utför attacker längst den 1100 km långa gränsen mellan länderna.
I Iran har man funnit massgravar i de områden som under kriget ockuperades av Irak. De döda tros vara iranska soldater och massgravarna skapade starka anti-Irakiska känslor i Iran.
Den irakiska regimen hävdar å sin sida att 20 000 irakiska krigsfångar fortfarande saknas. Men vissa regionala analytiker tror att merparten av dessa har gått med i den militära grenen av den Teheran-baserade Supreme Assembly of Islamic Revolution in Iraq, SAIRI.
SAIRI leds av Ayatollah Baqir Hakim, en irakisk präst. Organisationen bildades i Teheran 1982 av tre muslimska irakiska organisationer som vill skapa en muslimsk stat i Irak. De slogs med iranierna -mot sitt hemland – i kriget.
Efter bildande av SAIRI gav president Saddam Hussein ledaren för Mujeadeen-e Khalq, Masoud Rajavi, en fristad i Irak sedan han utvisats från Frankrike 1986. Ett år senare skapade han den militära grenen av partiet, den nationella befrielsearmén, NLA, med irakisk hjälp. Både SAIRI och Mujahedin-e Khalq är fortfarande verksamma.
Men vissa ansatser till närmande mellan de båda grannländerna sker. Bland annat för att de har en gemensam fiende – USA.
President Saddam Hussein är diplomatiskt och ekonomiskt isolerad på grund av FN:s sanktioner och flygförbudszonerna som bevakas av USA och Storbritannien. Han försöker därför bygga broar med Iran.
1997 inleddes samtal. Efter dem sa den iranske presidenten: “Om vi ser på de senaste 20 åren kan vi uttyda vem vår verkliga fiende har varit”. Khatami syftade på USA.
Efter det tillät Irak iranska pilgrimer att resa till heliga platser i Irak som de bannlysts från sedan 1980.
Diplomater och observatörer i Iran säger att den iranska regimen fortfarande är misstänksam mot Saddam Hussein men att nya faktorer gör att de trots det närmar sig sin gamle fiende. En av dem är den strategiskt viktiga alliansen mellan Israel, USA och Turkiet.
En annan tros vara att det iranska ledarskapet har gett upp hoppet om att Saddams regim skall störtas.
Den iranska regeringen följer FN:s sanktioner mot Irak men det har funnits tillfällen då de valt att “inte se” brott mot sanktionerna.
Relationerna mellan de båda grannländerna är inte lika kyliga som direkt efter kriget mot slutet av 80-talet, men de kan inte beskrivas som normala så länge framstående iranier dödas av grupper som arbetar från Bagdad och anti-iranska rebeller i Bagdad dör i bombattacker som kan ha beordrats av Teheran.
* Dilip Hiro är författare, kommentator och expert på Iran och Centralasien.
(990615)
.
