990601 (IPS) – Strax innan USA
– Jag vill berätta för president Clinton att den röda matta som han kommer att gå på Himmelska fridens torg är dränkt i våra söners blod, sa hon.
Dings 17-årige son dödades nära torget natten mellan den 3 och 4 juni 1989, då kinesiska trupper brutalt krossade de studentledda protesterna för demokrati och politisk förändring.
Hundratals, kanske tusentals, obeväpnade civila dog av militärens kulor. Armén skickades in av kommunistpartiet för att krossa vad de benämnde som en kontrarevolution.
Tio år efter massakern på Himmelska fridens torg har det styrande kommunistpartiet fortfarande inte bett om ursäkt för händelsen och de vidhåller att massakerna var nödvändiga för att bevara den sociala stabiliteten.
Ledarskapet anser att det inte finns något behov av att omvärdera sin ståndpunkt. De säger att om “incidenten den 4 juni” hade hanterats felaktigt skulle Kina inte har kunnat uppnå den ekonomiska tillväxt och utveckling som de senaste tio åren har inneburit.
– Partiet och regeringen har dragit korrekta slutsatser och dessa kommer inte att förändras på något sätt, sa Li Peng förra året innan han avgick som premiärminister.
Det var Peng som 1989 beslutade om undantagstillstånd och skickade in armén till Peking. Hans efterträdare, den karismatiske Zhu Rongji, hoppades många skulle omvärdera massakern, men han står fast vid sin företrädares inställning.
-1989 ville studenterna ha demokrati, men de ville inte ha en stat styrd av lagen, sa Zhu nyligen.
En av förkämparna för demokrati från 1989, Peng Yuzhang, kontrar med att säga att “inte förrän kommunistpartiet träder fram och säger sanningen om Himmelska fridens torg kan de hävda att Kina är en lagstyrd stat”.
Peng är en pensionerad professor från universitetet i Hunan. Hans öde delas av många av de demonstranter som överlevde massakern. Peng stödde aktivt studentprotesterna i Hunan under demokratirörelsen 1989 och deltog i hungerstrejk och möten.
Efter den 4 juni greps han och kastades i fängelse där han utsattes för tortyr. I tre månader satt han fastspänd vid ett plank, ungefär lika stort som en dörr. Hans händer och fötter var fjättrade och han fick förrätta sina behov i ett hål.
Den kommunistiska ledningen frukar minnet av massakern trots att de officiellt kallar det en incident. De senaste åren har de jobbat hårt för att undvika att scenariot från våren 1989 skall upprepas. Då gick arbetare och även lägre tjänstemän med i protesterna på studenterna sida mot korruption och för demokrati.
Regimen har därför givit medborgarna visst spelrum för att lufta sin åsikter. Mindre protester av avskedade arbetare har tillåtits, liksom demonstrationer av religiösa sekter.
Men regeringen har kväst den politiska oppositionen genom att förbjuda Kinas demokratiska parti. Partiledarna och framstående medlemmar har satts i fängelse efter rättegångar bakom lyckta dörrar.
Inför tioårsdagen av massakern har regimen lokaliserat och trakasserat politiska dissidenter för att förebygga att de slår sig ihop. Och under förespegling om “restaureringsbehov” har myndigheterna stängt av Himmelska fridens torg inför tioårsdagen.
De senaste veckorna har det statliga propagandamaskinen använt Natos bombattack mot den kinesiska ambassaden i Belgrad i början av maj för att bygga upp anti-utländska känslor och dra folkets uppmärksamhet från tioårsdagen av massakern.
Statsmedierna har inte ens nämnt tioårsdagen av massakern den 4 juni, då hundratals medborgare sköts ihjäl. Istället fördöms dagligen de “barbariska” Natobomberna som kostade tre kinesiska journalister livet.
(990601) .
