990528 (IPS) – Hoppet om att alla människor före år 2000 ska ha tillgång till grundskoleutbildning är ute. Den främsta orsaken är den globala ekonomiska krisen och befolkningsmässiga problem under de senaste tio åren.
1990-talet blir en symbol för förlorade chanser och för kris i utbildningen. Omkring 125 miljoner barn står i dag utanför skolsystemet och 872 miljoner vuxna i utvecklingsländerna – eller en tredjedel av befolkningen där – är analfabeter. Det uppger den internationella icke-statliga organisationen Oxfam.
Oxfam summerar i en ny rapport resultaten av FN:s sociala toppmöte i Köpenhamn 1995, då världens regeringar kom överens om flera övergripande mål. Alla skolbarn skulle få gå i grundskola. Analfabetismen bland vuxna skulle minskas och den stora utbildningsklyftan mellan flickor och pojkar skulle täppas igen.
En tidsgräns sattes också upp. Inga barn skulle stå utan grundutbildning år 2000, fram till 2015. Men med dagens utveckling är detta ett omöjligt mål, uppger Oxfam, som skriver att år 2015 kommer fortfarande 75 miljoner barn att stå utan utbildning.
Afrika, som är världens fattigaste region, står inför de största problemen. Sedan FN:s utbildningskonferens 1990 har två miljoner afrikanska barn tvingats ansluta sig till mängden av barn utan skolgång. De kommer att vara hela nio miljoner före år 2015, enligt Oxfam.
Tre fjärdedelar av alla barn som inte får gå i skolan finns i Afrika, men även Latinamerika och vissa länder i södra Asien står inför enorma problem.
De nedslående siffrorna beror bland annat på att budgeten för utbildning krymper samtidigt som befolkningen växer. U-ländernas skuldbördor till Internationella valutafonden, IMF, skapar enorma budgetunderskott. De skuldtyngda länderna spendera mer pengar på att betala tillbaka lån än på utbildning åt invånarna.
Honduras spenderar 60 procent av BNP på att betala av utlandsskulden, men bara tolv procent går till grundläggande utbildning. I Zambia går 25 procent av BNP till utlandslånen och fem procent till skolan.
Då Uganda förra året blev första landet att få skuldlättnader genom ett nytt program från IMF och Världsbanken, spenderade landet merparten av pengarna på att ta bort alla skolavgifter.
Detta fick dramatiska konsekvenser, enligt New York Times. Två år tidigare gick 54 procent av de ugandiska barnen i skola. Efter skuldavskrivningen steg antalet i år till 90 procent.
Oxfam skriver att brist på pengar är det centrala problemet, speciellt i länder med låga inkomster. För att uppnår målet skolgång åt alla krävs ytterligare 60 miljarder kronor de närmaste tio åren.
(990528) .
