990504 (IPS) –
Bombningarna i Jugoslavien sker utan FN:s sanktion. Hur motiverade de än ansågs vara av Nato så bryter de icke förty mot folkrätten. Det har skapat ett farligt prejudikat för framtiden och andra nationer kan med skiftande motiv ta saken i egna händer. Vad svarar Nato-länderna och andra regeringar då? Nato har de facto trätt in i FN:s ställe med USA som pådrivare. Samtidigt ser USA till att FN försvagas ekonomiskt genom att inte betala sina stora skulder.
Man bör påminna om att USA var främste tillskyndare till FN efter andra världskriget. De hävdade vid det tillfället folkrätten och gemensam säkerhet.
Resultatet av bombningarna har vi i det långa perspektivet inte sett ännu, men hittills förskräcker spåren. Det stärker president Milosevic, skapar stora flyktingströmmar och cementerar den etniska rensningen. De mänskliga kostnaderna är vida större än det onda som skulle bekämpas. Som vanligt är det barnen som lider mest – deras framtid förmörkas.
Man kan aldrig helt ut jämföra historiska händelser, men i dagarna kan man påminna om en annan aktuell konflikt, nämligen den i Mellanöstern, och som ännu inte har fått sin lösning. När Israel utropades som stat den 14 maj 1948 anföll främmande makter – arabstaterna, ett slags arabiskt Nato.
Israel vann kriget, men samtidigt flydde över 750 000 palestinier till de utfattiga grannländerna. Närmare 500 byar/samhällen förstördes av israelisk militär. Väl utanför Palestina slogs dörren igen bakom flyktingarna och få har fått återvända. Det kan mycket väl hända också i Kosovo. Konflikten kan – som i Mellanöstern – följas av krig i området, för att inte befara ännu svårare konsekvenser. Det gäller att stoppa vansinnet innan det fått oöverstigliga konsekvenser.
Konflikten i Jugoslavien och dess närområde liknar konflikten i Mellanöstern genom att religiösa motiv är inblandade. Kristna – katoliker och ortodoxa – samt muslimer har olika traditioner och slår vakt om sin identitet.
Nato:s bombare sitter tämligen säkra till liv och lem högt uppe i luften när de utför sitt militära värv medan folket krälar på marken utan skydd. Det verkar som om Nato är överraskad över den enorma flyktingströmmen. Men hur kan man i så fall göra en så grundlig felbedömning? Nato förfogar över den främsta militära expertis som kan uppbringas och de skarpaste analytiker som står att få. USA vill för allt i världen inte ha hem några lik i svarta plastsäckar. Då mister dess militära och politiska ledning snabbt folkets uppslutning. Men döden i Jugoslavien räknas inte.
Nato borde omedelbart utlysa eldupphör och inleda fredsförhandlingar. Jugoslavien måste samtidigt dra tillbaka sina militära styrkor från Kosovo. Ryssland och alliansfria stater i Europa bör fortsätta, och trappa upp, sin medlingsverksamhet. Ryssland står närmare Jugoslavien än andra medlemmar i FN:s säkerhetsråd och till exempel Sverige och Österrike är inte bundna av någon Nato-allians.
FN:s inflytande bör dessutom omedelbart återupprättas och dess generalsekreterare få ökade befogenheter. Det är hög tid. Att Kofi Annan nu utnyttjar sin ställning och likt Dag Hammarskjöld (Kongo 1960) går in i konflikten är berömvärt och nödvändigt.
FN har vidare behov av en försoningskommitté där parterna kan mötas, inte bara efter detta krig utan också framdeles vid andra konflikter.
För att ge en internationell röst åt detta skickade The International League of Religious Socialists, associerad medlem av Socialistinternationalen, med medlemsorganisationer i olika delar av världen, i början av april brev och fax till FN:s säkerhetsråd och dess generalsekreterare Kofi Annan, till Nato och dess generalsekreterare Solana, till EU-kommissionen, till presidenterna Milosevic och Boris Jeltsin med ovanstående budskap.
En oberoende kommission för Global Governance, som leds av Sveriges före detta statsminister Ingvar Carlsson och förre generalsekreteraren av Brittiska samväldet, Shridath Ramphal och med 15 andra prominenta medlemmar, förordar en reformering av FN.
Bakgrunden är enkel. Nationernas Förbund, NF, havererade inför andra världskriget, FN byggdes upp efter kriget och nu är det tid för en reformering där bland annat vetorätten bör begränsas.
Även om det är brist på handling och inte FN:s stadga som har lamslagit FN:s säkerhetsråd skulle ändå ett reformerat FN bättre kunnat handlägga kriget i Jugoslavien. Vetot har de facto varit en broms för dagens beslutsfattande. Andra förslag från kommissionen är ett system för tidig varning vid uppblossande konflikter. Carlsson-Ramphal har också i en artikel i The Guardian påpekat att Nato:s angrepp på Jugoslavien är ett brott mot internationell rätt.
Dessutom borde OSSE – Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa – i nära samarbete med FN ges ett betydligt större utrymme i Europas säkerhetspolitik. OSSE är all-europeiskt, vilket är viktigast, och Ryssland är således medlem. Det skulle också kunna motverka den fara som hänger över oss att en ny järnridå dras ner mellan Ryssland och övriga Europa. Vilket vore mycket olyckligt.
Evert Svensson Ordförande för The International League of Religious Socialists krönikan förmedlad av nyhetsbyrån IPS (990504)
.
