990429 (IPS) – Tre dagar före arbetarnas internationella kampdag den första maj visade fackföreningsrörelsen i Peru mest kraftlöshet under onsdagens generalstrejk mot president Alberto Fujimoris planer på att bli återvald. Facket har förlorat i kraft de senaste åren. Arbetarnas rädsla för att bli av med jobben anses vara en orsak.
Landsorganisationen i Peru, CGTP, låg bakom generalstrejken som varade i 24 timmar. Den fick dock ingen märkbar effekt på livet i huvudstaden Lima och övriga storstäder i landet. Detta trots att en samlad politisk opposition och 57 procent av befolkningen i städerna stödde strejken, enligt opinionsundersökningar.
Uppfattningarna om hur stor genomslagskraft strejken fick går isär. Vissa säger att aktionen var lyckad, medan andra karaktäriserar den som ett fullständigt fiasko.
Arbetsdepartementet ansåg att protesterna var grundlösa. President Fujimori kallade dem olagliga och landets premiärminister sade att de var kommunistanfrätta. Medan kardinal Augusto Vargas Alzamora, en av de mest betydelsefulla personerna i katolska kyrkan i Peru, ansåg att strejken var demokratisk och att det är helt i sin rätt att kritisera regeringens ekonomiska politik.
Limas sju miljoner invånare blev inte särskilt påverkade av strejken. Kollektivtrafiken flöt på nästan normalt och aktiviteten på bankerna, marknaderna och i affärerna var som vanligt.
Även telekommunikationerna fungerade som vanligt. Sjukhus och sociala centra var öppna och hade i det närmaste full bemanning.
Däremot var strejkviljan stor bland byggnadsarbetare, lärare och statstjänstemän ute i landet. Vad gäller gruv- och industrisektorn finns det olika uppgifter på hur effektiv strejken varit. Arbetarna inom fiskeindustrin och oljebranschen jobbade på som vanligt.
Arbetsdepartementet benämner strejken som ett fiasko. Som bevis säger de att energianvändandet bara visar på en femprocentig nedgång i produktiviteten.
Men CGTP hävdar att hela 70 procent av industrisektorn lamslogs och att strejken var i det närmaste total i vissa yrkeskategorier.
Den peruanska fackföreningsrörelsen har förlorat kraft efter den ekonomiska nedgången i landet. Enligt observatörer har människors rädsla att förlora sina jobb blivit en bromskloss i kampen för fackliga rättigheter.
(990429) .
