990329 (IPS) – Utlänningarna kommer hit och tar vårajobb. Orden känns alltför välbekanta i en västerlännings öron. Särskilt vanliga är sådana påståenden i dåligaekonomiska tider. I dag hör man samma fras i Singapore.
Under de senaste 20 åren har den lilla stadsstaten Singapore vid Malackahalvöns sydspets vuxit till att bli ett av Sydostasiens rikaste länder. Landets tre miljoner invånare har i dag samma höga levnadsstandard som folk i de industrialiserade länderna i väst.
Den snabba ekonomiska utvecklingen har dragit till sig mängder av utländska gästarbetare av olika yrkeskategorier. Det bor i dag omkring 700 000 utländska arbetare här, varav en stor del är outbildad arbetskraft, så som hembiträden och byggarbetare från Bangladesh, Indien, Nepal, Thailand, Indonesien och Filippinerna.
Det finns också ett växande antal högutbildade människor från Asien och väst, som arbetar inom bankväsendet, informationsteknologi, masskommunikation, utbildning och bioteknik. Förutom höga löner får denna kategori oftast bostad, bil, utbildning till barnen – allt detta är extremt dyrt i Singapore. De är ofta bättre betalda och lever bekvämare än sina singaporeanska kollegor.
Regeringen har länge befrämjat utländsk inflyttning till staden. Den har talat om den globala staden. Singapore har nämligen haft ett stort behov av arbetskraft för att göra ekonomin och industrin konkurrenskraftiga.
Singapore tillhör inte de länder som drabbats hårdast av Asienkrisen, men en tillbakagång har ändå gjort att arbetstillfällen blivit färre. De som tvingats lämna sina arbeten har främst varit inhemsk personal. Detta har skapat spänningar mellan de båda grupperna.
Premiärministern har nu uppmanat regeringen att inte längre tala så högt om vikten av att attrahera utländsk arbetskraft. Han säger att uppmaningen överensstämmer med vad singaporeaner känner i dag.
Sedan premiärministerns utspel har debattens vågor gått höga. Regeringen har försäkrat invånarna att de ska få förtur framför utlänningar med samma kvalifikationer.
Arbetsmarknadsministern Lee Boon Yang är helt på premiärministerns sida och har sagt att det är frestande att under rådande ekonomiska förhållanden stoppa, eller åtminstone minska, ansträngningarna att få utländsk arbetskraft till Singapore. Detta för att “skydda våra medborgare och ge dem en bättre chans”.
Lee Boon Yang försvarade dock landets tidigare inställning till utländsk arbetskraft med att Singapore konkurrerar på en global marknad. Geografiska och juridiska barriärer försvinner och kapital och människor rör sig friare, och Singapore utgör inget undantag, menar han.
– Men vårt beroende av utländsk kunskap är inte bra. Vi vill inte stå handfallna om de plötsligt skulle bestämma sig för att lämna landet. Regeringen måste sporra våra lokala förmågor, stod att läsa i dagstidningen the Strait Times.
Statsvetaren Chua Lee Hoong säger att i en öppen ekonomi som Singapore importeras både reservdelar och råvaror från utlandet till tillverkningsfabrikerna. Detta ifrågasätts aldrig. Men, när man importerar utländsk arbetskraft för att förbättra exporten, är det en helt annan sak för många.
– Det senare handlar om människor, det är den stora skillnaden. De talar och gå omkring och ska samsas på samma ställe som singaporeanerna. Det handlar om politik, inte bara ekonomi, säger Chua.
(990329)
.
