990318 (IPS) – Mars 1994, 200 000 döda i Rwanda. Newsweeks förstasida varnar för att mirakelmedicinen antibiotikas effekt minskar. Maj 1994, 300 000mördade. På Newsweks omslag berättas om D-dagen. Juni 1994, 600 -700 000 döda. Newsweek ägnar ettan till OJ-Simpsons rättegång.Juli 1994, 900 000 döda. Newsweek filosoferar över promenader påMars. Den första november 1994 ägnar Newsweek sitt första omslag åt Rwanda titulerat "Helvetet på jorden". Då hade en miljon människor dödats och två miljoner befann sig i landsflykt.
Konstnären Alfredo Jaar visar diabilder på Newsweeks glassiga framsidor – bantningstips, börskracher, bättre än vitaminer – samtidigt som han med en nyhetsuppläsares korta, torra, distanserade röst ger oss de stigande dödssiffrorna från folkmordet i Rwanda.
1994 reste Jaar till Rwanda. Det kom att förändra hans liv och konstnärskap. Han dokumenterade folkmordet i tusentals fotografier. Bilder som aldrig visats.
– Jag kunde inte förmedla det som hände i Rwanda genom mina bilder. Därför ville jag berätta i stället för att visa. Jaar vill återupprätta bildens förmåga att förmedla innehåll. Han säger att bilden i vår tid har ersatt det skrivna ordet som den snabbaste och mest effektiva metoden att informera, men att dess styrka har gått förlorad. – Vi har blivit okänsliga för bilder.
I fyra år arbetade Jaar enbart med Rwanda. Svarta lådor som leder tanken till död står i en sal. I varje låda finns en bild men åskådaren möts av en text som beskriver vad bilden visar. Själva bilden är begravd.
– Om jag ger människor ett tomrum istället för en bild så kanske människor ser bättre. En annan utställning: En helt svart vägg med en fem meter lång text. Små, självlysande bokstäver. Texten beskriver en rwandiskas öde. När åskådaren gått längst hela väggen får hon i en flasch se ett foto på kvinnans ögon. I nästa rum: ett ljusbord med en miljon diabilder. En miljon bilder för en miljon offer. Åskådaren kryper intill och tittar på bilden genom en lupp. Samma bild en miljon gånger – kvinnans ögon.
– Det internationella samfundet svek Rwanda. FN undvek att kategorisera slakten som folkmord i det längsta. Detta för att det i FN-konventionen om förebyggande och bestraffande av folkmord står att folkmord skall förhindras.
Detta trots att alla tecken tydde på att folkmordet var planerat, och att de icke-statliga organisationer som arbetade i landet alla tidigt kallade inbördeskriget för folkmord. “Låt oss inte upprepa misstaget från 1959”, sade hutu-ledarna. Vad de menade var att denna gång skulle även barnen dödas. Att det internationella samfundet har en del av ansvaret för folkmordet har sedan dess slagits fast bland annat i en stor utvärdering av de internationella insatserna som gjordes 1996.
Jaar talar om mediernas ointresse för Afrika och konflikter utan stormaktsinblandning. Om hur kommersialiseringen gör det omöjligt att till exempel visa en stark bild och text om ett okänt land i Afrika bredvid en annons för blöjor eller före ett TV-inslag om försvunna katter. – Konstnären kan uttrycka sig mera fritt, har andra möjligheter. Konsten kan dock tyvärr vara en liten värld.
– Jag informerar i första hand. Men vill förstås helst röra människor, provocera fram känslor. Röra både intellektet och känslan.
Att som Jaar använda konsten som ett verktyg för att fördjupa kunskapen om vår globala samtid är dock inte så vanligt bland dagens konstnärer. – Det är sorgligt. De unga konstnärerna idag är fast i konsumtionssamhället, snabb information och mediernas brus. De reagerar på den miljö de befinner sig i.
Och det är just i en sådan miljö samtalet med Alfredo Jaar äger rum. På den årliga konstmässan i Sollentuna. Högt blandas med lågt. 2000 möss i formalin trängs med vykorstvackra foton från Island, skämtteckningar om Göteborg och moderna och omoderna målningar. Jaars föredrag besöktes av få, dränktes i mängden.
Men chansen finns att se konstnärens nya projekt i Sverige i sommar och nästa år – Inferno & Paradiso. Även detta projekt bygger på konstnärens erfarenheter i Rwanda.15 fotografer har fått välja ut två bilder var ur sin egen produktion. Den ena den mest smärtsamma hon producerat, den andra den ljusaste, den mest positiva. Utställningen handlar om bildens neutralisering i vår moderna samhälle.
Utställningen visas i samarbete med Riksutställningar. Den kan ses i Umeå , Linköping, Oskarshamn, Stockholm, Kalmar, Nyköping, Västervik och på Öland med start i Umeå i september. Alfedo Jaar är född i Chile och bor i New York.
Se installationen the eyes of Guete Emerita på nätet: http://www.lightfactory.org/jaar/jaar2.html
Annika Torstensson IPS/ Stockholm 9900318
.
