990216 (IPS) –
– Frihet?à Vi är bara andra klassens medborgare, säger en universitetsprofessor som tillhör den tamilska minoriteten, Sri Lankas näst största folkgrupp.
Den singalesiska politikern Sarath Amunugama, parlamentsledamot för oppositionspartiet UNP, frågar sig övad är det för frihet vi pratar om, när regeringen inte kan se till att alla kan rösta utan att vara rädda?ö
Social oro, politiskt våld och det brinnande tamilska separatistkriget, i vilket minst 75 000 människor har dött û dessa problem har blivit en enorm uppförsbacke på Sri Lankas väg mot att bli en utvecklad och industrialiserad nation. Kriget har plågat Sri Lanka i 16 år.
De allra flesta tror att om Sri Lanka inte hade satts i brand 1983 efter de besinningslösa upploppen mot tamiler, som var gnistan som fick inbördeskriget att explodera, så hade landet varit sydasiens Singapore. Man hade förutsättningarna û tillgångar, utbildat folk och hög läs- och skrivkunnighet.
– Vi var på rätt väg innan 1983. Tillväxten ökade, de utländska investeringarna flödade och man förberedde sig på att skapa ett finansiellt centrum som kunde konkurrera med Singapore. Men vi var inte beredda att ge tamilerna sin rättmätiga plats i samhället, och nu har vi fallit, säger en singalesisk professor som vänder sig mot den singalesiska chauvinismen.
Singaleserna är landets majoritetsgrupp och utgör ungefär 74 procent av landets befolkning på 18 miljoner. Tamilerna är den största minoriteten (18 procent) och av övriga folkgrupper är muslimerna, som utgör sex procent av befolkningen, den största.
Den fjärde februari firade Sri Lanka sin femtioförsta självständighetsdag, men för första gången saknades den traditionella ståtliga militärparaden. Regeringen hade inte råd att dra tillbaka stridsvagnar och soldater från krigsområdena för att paradera i huvudstaden Colombo.
De bleka utsikterna har tvingat hundratals tamilska och singalesiska välutbildade att emigrera. Mer än 750 000 lankeser jobbar i mellanöstern och i andra asiatiska länder, framför allt som hembiträden och byggnadsarbetare.
Politikerna beskylls för många av de problem som landet står inför.
– De flesta politiker har missbrukat sin makt och glömt bort vad som är bäst för landet. Det har mest varit konfrontationspolitik, medger doktor Karunasena Koddituwakku, parlamentsledamot och talesman för UNP.
En verklig bottennotering nådde den lankesiska politiken vid förra månadens val i den nordvästra provinsen. Två människor dog och röstningen stördes av våld och hot vid vallokalerna. De flesta incidenterna skylldes på regeringsalliansen PA.
Ändå har debatten efter valet präglats mer av osmakliga beskyllningar från båda sidor, än av verkligt avståndstagande från, och avsky över, det som hänt.
Jayadeva Uyangoda, statsvetare vid Colombos universitet, är bestört över den politiska situationen. – Vi har inte en stark pluralistisk grund, och demokratin står inför stora utmaningar, säger han.
Uyangoda var medlem av den revolutionära ungdomsrörelsen JVP, som två gånger, 1971 och 1988, har försökt störta regeringen. Båda försöken misslyckades och JVP har nu omformats med ett fredligt politiskt program. Men bristen på arbetstillfällen och ungdomens alienation har skapat oro över att Sri Lanka ska få återuppleva de mörka åren som det senaste upproret ledde till.
– Våldet har nått sådana proportioner att vi måste göra något åt det, erkände en av regeringens ministrar, som vill vara anonym.
Det största hindret för landets utveckling är inbördeskriget mellan de tamilska rebellerna och regeringen. Det verkar inte troligt att man inom en snar framtid kommer att nå en politisk lösning, säger Uyangoda.
Även om presidenten, Chandrika Kumaratunga, trots protester från UNP har lovat att lansera ett fredsförslag senare i år, är det inte troligt att hon kommer att genomföra det, enligt Uyangoda.
– Den politiska verkligheten är att det ska hållas president- och parlamentsval inom de närmaste 18 månaderna och ett fredspaket kanske inte är en fördel för henne.
Ljuspunkten för Sri Lanka är ekonomin, som växer snabbare än i något annat land i sydasien, enligt en ekonom i regeringen. Men Sri Lanka sitter fast i Världsbankens och Internationella valutafondens grepp, säger han.
Internationella valutafonden vill att Sri Lanka ska genomföra långtgående reformer genom att skära ner på statsutgifterna, till exempel på landets generösa pensionsplan. De statliga subventionerna för jordbruk och industri har redan skurits ned.
Ekonomin har klarat sig bra och behållt en tillväxt på fem procent om året, trots kriget som kostar 50 miljarder rupier, ca 5,8 miljarder kronor, och äter upp en stor del del av regeringens magra resurser. De optimistiska förutsägelserna för ekonomin kan inte gömma den hemska verkligheten för ett land i krig med sig själv.
Feizal Samath IPS/ Colombo 990216
.
