Buenos Aires, 220208 (IPS) – Nyligen kom det enormt skuldsatta Argentina i sista stund överens om en låneuppgörelse med Internationella valutafonden, IMF. Många vanliga argentinare ifrågasätter dock om den kommer att förbättra deras situation – som präglas av den höga inflationen.
Den 28 januari kom Argentina överens med IMF om en uppgörelse som enligt president Alberto Fernández innebar att ”snaran lyftes från vår hals”. Låneuppgörelsen, som handlar om de närmare 45 miljarder dollar landet fick i krislån av IMF 2018, kom till stånd bara timmar innan landet skulle göra en stor avbetalning på lånet. Argentina skulle enligt tidigare planer betala av en stor del av lånet i år, något som landet inte har råd med. Genom uppgörelsen lyckades man dock skjuta fram avbetalningarna.
Sedan 2018 befinner sig Argentina i en djup ekonomisk och social kris. Målsättningen var att landet skulle inleda en ekonomisk återuppbyggnad från 2020. Men då kom pandemin, som ledde till att ekonomin förvärrades ytterligare.
Och trots att det ekonomiska läget förbättrades något under förra året har situationen fortsatt att vara svår för många eftersom inflationen förblivit skyhög. I synnerhet har priserna på basvaror rusat.
Det stora landet, som är Latinamerikas tredje största ekonomi, har 45 miljoner invånare. Över 40 procent beräknas vara fattiga, och bland yngre barn är andelen ännu högre, vilket hänger samman med att fattigdomen är särskilt utbredd bland familjer med många barn.
Presidenten uppger dock att situationen hade varit betydligt värre om man inte hade kommit överens med IMF.
Enligt regeringen innehåller den nya uppgörelsen inte några krav på fler strukturanpassningar, något som tidigare har varit ett återkommande tema i Argentinas överenskommelser med IMF.
– Det bästa med denna uppgörelse är det som kunde undvikas, säger ekonomen Andrés Borenstein, professor med fokus på offentlig finansiering, vid universitet i Buenos Aires, till IPS.
Enligt honom skulle de fattiga ha drabbats hårdast om inte uppgörelsen hade kommit till stånd, eftersom det skulle ha drivit på inflationen ytterligare.
Regeringen har försökt bemöta den oro allmänheten känner inför uppgörelser med IMF. Detta eftersom många har tidigare erfarenheter av att dessa leder till budgetnedskärningar som anses driva på fattigdomen.
Andrés Borenstein säger att den överenskommelse som nu slutits är ganska positiv med tanke på den situation landet befinner sig i. Men han understryker samtidigt att alla IMF-program också innebär att vissa justeringar kommer att krävas.
Många vanliga argentinare känner en stor skepsis och menar att uppgörelsen inte kommer att förbättra deras vardag. En av dem är Juan Galíndez, som varje dag pendlar från en fattig förort i Buenos Aires in till stadskärnan för att arbeta som övervakare av en parkeringsplats utanför en klubb:
– Överenskommelsen med IMF betyder ingenting för mig. För mig är det viktiga att få in de pesos jag behöver för att jag ska klara mig, säger han, vars inkomster består av den dricks personer som använder parkeringsplatsen ger honom.
Det finns sociala stödprogram för de invånare som drabbats hårdast av krisen – och dessa program omfattar nu nästan 45 procent av befolkningen.
Agustín Salvia, som studerar sociala frågor vid Argentinska katolska universitetet, UCA, säger att landet har upplevt en långvarig ekonomisk stagnation – och närmare 30 år av ”strukturell nedgång”. Sedan 2018 har landet varit drabbat av en lånekris och enligt Agustín Salvia har pandemin orsakat en snabb ökning av fattigdomen, som var som värst under 2020.
– Nu har den stabiliserats runt 40 procent. Företagen genomför få investeringar som resulterar i högkvalitativa arbeten. Tillväxten sker i stället inom den otrygga informella sektorn, där de låga lönerna inte erbjuder något skydd mot inflationen, och bland egenföretagare.
