New York, 210317 (IPS) – Många av de högsta befattningarna inom FN har sedan länge gått till medborgare som kommer från någon av världens stormakter – i första hand de fem länder som har permanenta platser i säkerhetsrådet. Nu bör den traditionen brytas, menar kritiker.
Vid sidan av de permanenta medlemmarna i säkerhetsrådet – USA, Storbritannien, Kina, Frankrike och Ryssland – har även många toppositioner gått till medborgare från rika västländer.
Det har i sin tur lett till att världens utvecklingsländer, som utgör två tredjedelar av FN:s 193 medlemsstater, anser sig vara underrepresenterade inom världsorganisationens högsta ledning.
Enligt G77, den största sammanslutningen av utvecklingsländer som består av 134 nationer, finns det en ”bestående och mycket bekymmersam obalans” i fråga om den geografiska representationen inom FN:s högsta ledning.
Vissa av stormakterna anklagas också för att bedriva ett påverkansarbete för att toppositioner som innehas av deras medborgare även ska efterträdas av någon annan med samma nationalitet – i vissa fall gång efter gång. Något som implicit innebär att vissa av de högsta posterna inom FN av dessa länder uppfattas som ”deras”.
Nyligen meddelade britten Mark Lowcock att han kommer att avgå som FN:s undergeneralsekreterare för humanitära frågor, vilket fick många att börja spekulera om vem som kommer att efterträda honom.
Enligt ett vida spritt rykte har Storbritannien redan rekommenderat en annan brittisk medborgare som ersättare. Personer från Storbritannien har innehaft posten som FN:s humanitära chef sedan 2007, genom fyra utnämningar i rad, där Mark Lowcock var den senaste i raden. Frågan är nu om ytterligare en britt kommer att få jobbet.
I ett öppet brev till Boris Johnson uppmanar dock United Nations Association i Storbritannien, UNA-UK, den brittiske premiärministern att ställa sig bakom ”en transparant, inkluderande och meritbaserad urvalsprocess för tjänsten”. Brevet har undertecknats av 52 tidigare högt uppsatta FN-tjänstemän, politiker, akademiker och företrädare för ickestatliga organisationer.
I skrivelsen konstateras att en femtedel av de allra högsta posterna i FN under det senaste decenniet har gått till personer som kommer från någon av de fem permanenta medlemsstaterna i säkerhetsrådet. Och att det innebär en tio gånger högre fördelning än vad som hade varit proportionerligt. Brevskrivarna konstaterar att detta förfarande innebär att en stor grupp av välmeriterade kandidater från andra delar av världen blir exkluderade.
Samtidigt har jobbet som undergeneralsekreterare för FN:s fredsfrämjande insatser innehafts av personer från Frankrike ända sedan 1997. Sedan dess har fem franska medborgare i rad utsetts till posten, där Jean-Pierre Lacroix är den senaste.
Medborgare från USA har i sin tur innehaft positionen som undergeneralsekreterare för politiska frågor ända sedan 2007, genom tre utnämningar i rad, där Rosemary DiCarlo är den senaste.
Innan dess innehades posten mycket länge av en annan av säkerhetsrådets permanenta medlemmar, det dåvarande Sovjet.
USA, som är FN:s största enskilda finansiär, har samtidigt kunnat nominera nya egna medborgare till chefsposten för barnfonden Unicef ända sedan den bildades 1947. Henrietta Fore är den sjunde amerikanska medborgaren i rad som innehar posten som chef för Unicef.
Detta nationella monopol över en chefsposition är unik i FN:s historia.
Ramesh Thakur, professor emeritus vid Australiens nationella universitets fredsinstitut, säger till IPS att det grundläggande problemet dock är att generalförsamlingen allt för ofta har låtit sig styras av säkerhetsrådet, som domineras av de fem permanenta medlemmarna. Han, som tidigare varit FN:s biträdande generalsekreterare, säger att medlemsländerna borde begära en årlig rapport om den geografiska representationen för alla utnämningar av högre tjänster inom världsorganisationen.
Den oberoende demografen Joseph Chamie, som tidigare var chef för FN:s befolkningsavdelning, säger till IPS att det är begripligt att stormakterna vill behålla sin starka ställning vid utnämningarna av högre tjänster. Men han påpekar att världen har hunnit förändras mycket under de 75 år som har gått sedan FN bildades – och att detta också borde avspeglas i dessa utnämningar. Som exempel nämner han att de fem permanenta medlemmarna i säkerhetsrådet 1950 representerade 36 procent av världens samlade befolkning. Det är en siffra som har sjunkit till 26 procent i dag.
Dessutom, påpekar Joseph Chamie, har antalet högutbildade och välkvalificerade manliga och kvinnliga kandidater från världens utvecklingsländer ökat mycket snabbt under de senaste decennierna. Han menar att generalsekreterarens beslut om framtida utnämningar bör kännetecknas av att de utgår från kompetens, samt att de är transparanta och inkluderande.
*Artikeln är skriven av den erfarne IPS-korrespondenten Thalif Deen, som även är författare till en ny bok om FN med titeln “No Comment – And Don’t Quote me on That”.
