Dödfödda barn stigmatiserande i många länder

New York, 201027 (IPS) – Det föds nästan två miljoner dödfödda barn i världen varje år, trots att dessa tragedier i många fall hade kunnat undvikas med rätt vårdinsatser. I många länder saknas det fortfarande kunskaper om frågan – och vid sidan av den personliga katastrof ett dödfött barn innebär riskerar mammorna också att bli stigmatiserade, konstaterar Unicef.

Sociala tabun och bristande kunskaper om dödföddhet leder till att situationen inte får den uppmärksamhet den förtjänar bland sjukvårdspersonal. Det säger Danzhen You, senior rådgivare och expert på spädbarnsdödlighet vid FN:s barnfond Unicef, till IPS.

Hon var förra veckan en av deltagarna vid ett FN-möte med fokus på behovet av att åtgärda de fall av dödföddhet som kan förebyggas. Enligt Unicef skulle en majoritet av fallen kunna förhindras med hjälp av bra mödra- och förlossningsvård. Över 40 procent av dödfödslarna uppges ske under förlossningen – något som hade kunnat undvikas genom närvaro av utbildad personal och tillgång till akutvård.

I ett gemensamt uttalande konstaterar flera FN-organ att nästan två miljoner barn om året föds dödfödda i världen.

WHO:s generaldirektör Tedros Adhanom Ghebreyesus betonade vid mötet att det krävs ökade investeringar för att minska antalet, och att de insatser som gjorts i länder som Kambodja, Indien och Mongoliet lett till att antalet fall av dödföddhet har kunnat halveras i dessa länder. Dock har dessa framgångar på senare tid begränsats på grund av den rådande pandemin.

WHO-chefen underströk vad de kvinnor som föder dödfödda barn är i behov av:

– De behöver stöd, inte att skambeläggas, sade Tedros Adhanom Ghebreyesus.

En av de medverkande var Christine Wangechi från Kenya, som själv fött ett dödfött barn. Hon berättade om att det var ett trauma som hon trodde sig vara ensam om – och att hon tvingades hantera sorgen på egen hand.

Barnmorskan Istiyani Purbaabsari från Indonesien, som också medverkade vid mötet, konstaterade att bristen på kunskaper kan ha en negativ påverkan på arbetet för att minska antalet dödfödda.

Danzhen You säger till IPS att frågan har förblivit underfinansierad och lågt prioriterad i många program och satsningar – trots att problemen är så omfattande.

– Ämnet har förblivit tabu i många kulturer. Det bedrivs inte ett tillräckligt omfattande kommunikationsarbete för att öka kunskaperna, bland annat om hur dödföddhet kan förhindras.

Danzhen You säger att många inom vården inte har kunskaper om de åtgärder som kan förhindra dödföddhet. Det gäller även bland lokalsamhällen och familjer, där det i stället finns en risk för att skulden i stället läggs på kvinnan, eller att hon själv känner sig skyldig till det inträffade.

– I vissa kulturer anses dödfödda barn vara mammans fel, vilket kan skapa skuldkänslor som förhindrar deras möjligheter att öppet visa sin sorg.

Det kan i sin tur leda till att man i vissa länder inte känner till hur vanligt det är att barn dör innan eller under förlossningen, enligt Danzhen You.

Hon varnar samtidigt för att de störningar som coronakrisen gett upphov till riskerar att leda till att många fler barn kommer att dö innan eller i samband med förlossningar i världens låg- och medelinkomstländer.

Men Danzhen You påpekar att alldeles för få gravida kvinnor i världens fattiga länder även innan pandemin hade tillgång till de viktigaste förebyggande vårdinsatserna.

Hon påpekar att de globala hållbara utvecklingsmålen saknar tydliga målsättningar om att minska antalet fall av dödföddhet – och att detta också är något som saknas i många länder som samtidigt har målsättningar för att minska spädbarnsdödligheten.

Detta trots att utvecklingen i Sydasien visar att det går att påverka utvecklingen. Där har antalet dödfödda barn enligt Danzhen You minskat drastiskt under de senaste 20 åren tack vare riktade insatser och investeringar.

– Vi måste göra mer och vi måste göra det snabbt – annars kommer ytterligare 20 miljoner dödfödda barn att födas fram till 2030. Det finns hopp, men det kräver att vi gemensamt agerar genom att höja våra röster, öka kunskaperna och bekämpar stigmatiseringen och missuppfattningarna, säger hon.

Samira Sadeque