Vattenkraft och biogas i symbios i Brasilien

Foz do Iguaçu, 200214  (IPS) – Produktionen av biogas är på uppgång i sydvästra Brasilien, främst med hjälp av gödsel från grisar. Och det är en utveckling som uppmuntras av ledningen för ett av världens största vattenkraftverk, Itaipú.

Den gigantiska kraftverksanläggningen Itaipú drivs i samarbete mellan Brasilien och Paraguay vid floden Paraná, som utgör en del av gränsen mellan länderna. Att man arbetar för att öka jordbrukarnas produktion av biogas kan vid en första anblick verka märkligt. Men i stället bör det ses som en del av vattenkraftverkets affärsstrategi.

– Att skydda vattenkvalitén i dammen är avgörande för elproduktionen, säger general Luiz Felipe Carbonell, som är en av cheferna för bolaget Itaipú Binacional, som är anläggningens operatör.

Vattenkraftverket är världens näst största i fråga om potential, och konkurrerar med kinesiska ”de tre ravinernas damm” om att ha den högsta energiproduktionen, vilket hänger samman med vattenflödet, turbinernas effektivitet och efterfrågan på el.

Den tilltagande produktionen av biogas i sydvästra Brasilien beror främst på utnyttjandet av grisgödsel. I delstaten Paraná, varifrån en del av det vatten som går till dammen Itaipú kommer, beräknas över fyra miljoner grisar födas upp.

Sedimentering kan förkorta ett vattenkraftverks livslängd, men Marcio Bortolini vid Itaipú Binacional påpekar att det också har stor betydelse vilken form av sediment det handlar om.

Han säger att organiskt avfall, som gödsel från grisfarmer, riskerar att leda till att särskilt skadliga arter sprider sig. Som exempel nämner han den invasiva arten guldmussla, som återfanns i Itaipú-dammen 2001. Musslan, som har sitt ursprung i Sydostasien, kan orsaka stopp i rör och till och med få turbiner att stanna.

– Om vattenkvalitén inte är tillräckligt bra kommer flera olika arter att tränga in och påverka dammen och utrustningen, säger Felipe Carbonell.

Han är en av de arméofficerare som utsetts till att leda arbetet vid Itaipú av landets president Jair Bolsonaro, som själv tidigare var yrkesmilitär.

De åtgärder som sattes in för att bekämpa guldmusslan och skydda vattenkvalitén gav dock resultat.

Samtidigt påpekar Felipe Carbonell att dammen även hotas av en invasiv form av klubbpolyp som kan nöta sönder betong – vilket innebär ett fysiskt hot mot dammen. Även detta hot hänger främst samman med förekomsten av organiskt avfall. Och Felipe Carbonell säger till IPS att detta är skälet till att man uppmuntrar att grisgödsel används för att producera biogas – som han påpekar dessutom är bra både för miljön och lokalbefolkningen.

Detsamma gäller återplanteringen av skog i omgivande områden, där 44 miljoner träd har planterats, eftersom dessa skyddar miljön och dammen genom att minska erosionen och bidrar till att upprätthålla grundvattennivåerna. Generalen påpekar att detta är åtgärder som säkerställer vattentillgången, vilket är en grundförutsättning för kraftverket.

Itaipú driver flera projekt, däribland en satsning som sedan 2003 involverar många offentliga och privata aktörer i olika sociala, ekonomiska och miljörelaterade program. Målet är att ta hand om vattenresurser för att kunna generera mer el under längre perioder och att öka produktionen av biogas.

Itaipú ligger även bakom satsningen på CIBiogas, som bildades 2013 som ett fristående och icke-vinstdrivande organ, och numera har ett stort antal partners, däribland flera FN-organ.

Ute på bondgårdarna utnyttjas de stora mängder gödsel som grisarna producerar genom att det läggs i en biogasanläggning, som ser ut som en stor boll som ligger halvt nedgrävd i marken. Där jäser gödslet med hjälp av så kallade anaeroba bakterier. Den biogas som bildas kan i sin tur driva en generator som producerar el.

De bönder som producerar biogas ser samtidigt en annan miljömässig fördel – som mer har att göra med kvalitén på luften än på vattnet. Jordbrukaren Ademir Eischer i den lilla orten Entre Rios do Oeste berättar att gödselstanken nu nästan helt har försvunnit från hans gård, där han driver upp grisar och använder deras gödsel för att odla hö, som är hans främsta inkomstkälla.

– Jag bestämde mig för att börja producera biogas på grund av stanken. När gödslet gått genom biogasanläggningen försvinner den mesta gödsellukten, vilket kraftigt har förbättrat vår livskvalitet, säger Ademir Eischer till IPS.

I dag är han en av de 18 grisuppfödare vars produktion av biogas står bakom nästan all elektricitet som används av de kommunala anläggningarna i orten Entre Rios do Oeste, som har 4 600 invånare.

Claudinei Stein, som är annan av de lokala grisuppfödarna, menar att en annan fördel sedan han började producera biogas är att nästan alla myggor har försvunnit. Och när gasen har utvunnits ur gödslet kan han använda det material som är kvar som gödsel för sina odlingar av sojabönor och majs.

Grisbonden Pedro Colombari säger till IPS att det avfall som han fått fram genom sin biogasanläggning kraftigt har ökat bördigheten på hans åkrar. Han föder upp fem tusen grisar och 400 boskap vid sidan av sina odlingar av sojabönor och majs, och genererar egen el med hjälp av biogas.

Mario Osava