Bamako, Mali, 191021 (IPS) – Abdoulaye Maiga visar stolt upp bilder på sin stora familj från tiden när de alla levde tillsammans och hade ett bra liv i sitt hem i norra Mali. Men bilderna river också upp plågsamma minnen.
– Vi levde lyckliga som en storfamilj innan kriget. Vi hade tillräckligt att dricka och äta tack vare våra odlingar och vår boskap, berättar Abdoulaye Maiga för IPS.
Men det var fram till 2012, då olika rebellfraktioner gick samman för att bilda en egen stat i norra Mali.
– När kriget bröt ut förändrades våra liv för alltid. Vi tvingades bege oss söderut och hamnade till sist i regionen Mopti. Men året efter, då situationen hade stabiliserats, begav vi oss hemåt igen, berättar Abdoulaye Maiga.
Nu möttes de dock av ett annat problem, som åter skulle tvinga familjen att överge sina hemtrakter. Denna gång var det ökenutbredningen i Sahara, torkor och obrukbara jordar som gjorde situationen ohållbar.
– Markerna blev med tiden värdelösa och till sist hade vi inga fler åkrar som vi kunde bruka. Vi fick inga skördar och våra boskap började dö på grund av brist på vatten och bete, säger Abdoulaye Maiga.
Enligt FN:s jordbruksorgan lever tre fjärdedelar av Malis befolkning på jordbruk, och de flesta är småbönder som är beroende av nederbörd för sina små åkrar.
När säkerhetsläget började förbättras i norra Mali återvände många som tidigare hade tvingats på flykt undan konflikten. Men FN uppger att de torkor som drabbat landets norra delar, tillsammans med konflikten, har lett till en kraftigt minskande matproduktion, vilket i sin tur främst har drabbat de redan utsatta.
– Vi drev boskapen fram och tillbaka i jakt på vatten och bete, men ofta hittade vi ingenting. Situationen blev omöjlig, Sahara sprider sig – mycket snabbt, Abdoulaye Maiga.
Till sist tvingades hans storfamilj att ge sig av från sin hemregion igen. Abdoulaye Maiga begav sig tillsammans med sin bror Ousmane till grannlandet Benins kommersiella huvudstad Cotonou för fyra år sedan, medan resten av familjen tog sig till Malis huvudstad Bamako.
Enligt FN riskerar nästan hela Mali att drabbas av den ökenutbredning som har både naturliga och mänskliga orsaker. Varje år sprider sig den stora öknen längre och längre söderut – vilket innebär att det blir allt svårare för många redan utsatta befolkningar att klara sitt uppehälle.
Sahara är världens största heta ökenområde, och enligt nättidningen LiveScience har den blivit tio procent större under det senaste seklet.
Samtidigt är Sahel, som ligger söder om Sahara, den region i världen där temperaturerna ökar allra snabbast.
FN:s organ mot ökenspridning, UNCCD, uppger att kostnaderna för de marker som går förlorade årligen är mycket högre än de satsningar som görs för att förhindra utvecklingen. Och enligt FN är närmare 40 procent av jordens förstörda marker belägna i regioner där fattigdomen är som allra mest utbredd – vilket har en direkt inverkan på närmare 1,5 miljarder människor.
Dessutom fortsätter avskogningen i Mali, då mängder av skogar fälls i jakt på timmer och ved. En minskande nederbörd har förvärrat situationen ytterligare. Vissa miljögrupper uppger att nederbörden har minskat med närmare 30 procent under de senaste 20 åren, vilket lett till allt fler och allvarligare torkor.
Paul Melly, vid tankesmedjan Chatham House, säger till IPS att ökenspridningen utgör ett hot mot försörjningen för jordbrukare och herdar i Afrika.
– Och det kan leda till att en del av befolkningarna blir desillusionerade, i synnerhet unga män. De kan i stället lockas av de pengar som erbjuds av traffickingnätverk eller terroristgrupper, varnar han.
Ousmane Maiga håller med Paul Melly – och säger att frestelserna kan bli stora för människor som lever i områden som drabbats av ökenspridning och där bristen på mat och vatten ökar.
– Det är då de onda krafterna visar sig och säger att om du ansluter dig till dem kommer du att få ordentligt med mat, vatten och fickpengar, säger han.
De båda bröderna sålde i stället de få kreatur de hade kvar och begav sig först till Burkina Faso med förhoppningen att de skulle få arbete inom jordbruket. Men där kände de sig inte välkomna.
– Vi kände av lokalbefolkningens ovilja, och det fanns redan vissa spänningar mellan olika grupper kring markresurser, berättar Ousmane Maiga.
Paul Melly bekräftar att en hårdare konkurrens om krympande naturresurser riskerar att skapa spänningar mellan olika folkgrupper.
De lokale ledaren Hassan Badarou har i flera års tid undervisat om islam på landsbygden i Mali. Han säger till IPS att befolkningarna är utsatta för svåra utmaningar.
– Livet är inte lätt i dessa områden. Människor är utsatta för dubbla hot – både från den väpnade konflikten och från ökenspridningen. Och människor som hamnat i en sådan situation måste välkomnas på andra platser och inte betraktas som ett hot mot den lokala försörjningen.
Hassan Badarou berättar att han alltid pläderar för tolerans och solidaritet, för att undvika att nyanlända grupper ska ses som rivaler om de begränsade resurserna.
