New York, 120330 (IPS) – I mitten av juni inleds FN:s stora världsmöte om hållbar utveckling i Rio de Janeiro där fler än 120 av världens ledare kommer att samlas för att tala om framtidens globala miljöutmaningar. Men trots att tiden är knapp saknas det enligt kritiker fortfarande politiska visioner kring vad man ska lyckas uppnå vid konferensen.
-Ännu har inte en enda ledare ställt sig upp och förordat en vision eller inriktning, något som det finns ett akut behov av inför samtalen, säger Tim Gore vid den London-baserade biståndsorganisationen Oxfam International.
Enligt Gore måste det utarbetas en vision som syftar till att förändra den globala ekonomin så den bättre bemöter behoven bland världens fattigaste – samtidigt som miljön skyddas.
-Det är inte för sent för detta ännu, men den visionen måste presenteras inom kort, säger Gore.
Miljömötet i Rio, som även kallas Rio+20, kommer att äga rum den 20-22 juni och är en uppföljning till det historiska Rio-mötet 1992, som på engelska är känt som The Earth Summit.
Förutom bristen på politiskt ledarskap inför mötet så finns det också tecken på splittring när det gäller diskussionerna om ett framtida slutdokument, och vilken handlingsplan världens ledare bör komma fram till vid konferensen.
En internationell koalition bestående av över 400 ickestatliga organisationer, däribland Oxfam och Greenpeace, hävdar att det pågår “ett uppenbarligen systematiskt försök” från vissa länder i syfte att “avlägsna alla referenser” till att beröra frågan om tillgången till vatten, energi, mat och utveckling som en mänsklig rättighet.
Enligt Anil Naidoo, vid Council of Canadians, en av organisationerna som ingår i koalitionen, försöker bland annat regeringarna i Kanada, USA och Storbritannien att få bort referensen till mänskliga rättigheter i det kommande slutdokumentet.
I ett brev adresserat till FN:s generalsekreterare Ban Ki-Moon och FN:s medlemsstater hävdar koalitionen att många länder motsätter sig föreskrifter som tvingar regeringarna att verkligen genomföra de saker som de säger sig stödja principiellt. Det gäller bland annat frågan om finansiell och teknologisk hjälp till utvecklingsländer i syfte att förbättra deras möjligheter att skapa en hållbar utveckling.
Samtidigt finns det, enligt koalitionens brev, en stark trend som syftar till att få privata satsningar att fylla de hål som lämnas av det offentliga. “Detta riskerar att leda till att allmänna resurser som vatten privatiseras och förvandlas till en handelsvara, vilket i sin tur utgör ett hot mot tillgången och en skälig prissättning, något som är fundamentalt för dessa rättigheter”.
I samband med Världsvattendagen förra torsdagen beklagade sig Catarina de Albuquerque, FN-expert på vatten- och sanitetsfrågor, över att vissa länder – däribland Kanada och Storbritannien – “uppenbarligen föreslår att man tar bort en uttrycklig referens till rätten till vatten och sanitära anläggningar” i det första utkastet till ett kommande slutdokument.
Hon påpekade samtidigt att dessa rättigheter bör erkännas av alla länder, och att det inte är möjligt att dra tillbaka ett tidigare stöd för ett erkännande av dessa rättigheter. Att tillgång till rent vatten och god sanitet är mänskliga rättigheter slogs fast av FN:s generalförsamling i juli 2010.
