Självmordsvåg bland utländska hembiträden i Libanon

Beirut, 091130 (IPS) – Under de senaste fem veckorna har nio utländska kvinnor som arbetat som hembiträden eller barnflickor i Libanon hittats döda. De flesta förmodas ha begått självmord.

Flera av kvinnorna rapporteras ha tagit sina liv genom att ha hoppat från balkonger i de hem där de arbetat.

– Detta är en nationell tragedi, säger Nadim Houry, som är verksam vid människorättsorganisationen Human Rights Watch. Cirka 200 000 utländska kvinnor arbetar som inneboende hembiträden eller barnflickor i Libanon. De flesta kommer från Sri Lanka, Etiopien och Filippinerna. Många av kvinnorna behandlas väl av sina arbetsgivare, men det finns även kvinnor som hamnar i en fruktansvärd situation.

Vissa arbetsgivare håller kvinnorna isolerade från omvärlden genom att beslagta deras pass och det förekommer att hembiträden inte får ut sin lön. Det är heller inte ovanligt att kvinnorna utsätts för både sexuella övergrepp och andra former av våld.

Det libanesiska gästarbetarsystemet innebär att de utländska kvinnorna är tvingade att stanna kvar hos sina arbetsgivare. Om de ger sig av riskerar de att gripas.

– Det är oerhört beklämmande att en del betraktar självmord som den enda utvägen, säger Azfar Khan, som är migrationsexpert vid Internationella arbetsorganisationen ILO.

Enligt Nadim Houry vid HRW utgår de polisutredningar som görs enbart från den version som arbetsgivaren ger, och man kontrollerar sällan deras uppgifter. Om en kvinna gör ett självmordsförsök kontrollerar nästan aldrig polisen om händelsen hänger samman med hur de blivit behandlade av sin arbetsgivare.

Den senaste självmordsvågen är egentligen en ständigt pågående tragedi. Enligt en rapport som HRW sammanställde förra året begick minst 95 kvinnor självmord mellan 2007 och fram till mitten av augusti 2008. Det innebär att fler än en utländsk hemhjälp i veckan valde att ta sitt liv.

Aimee, som ursprungligen är från Madagaskar, har arbetat som hembiträde i Libanon i tolv års tid. Numera fungerar hon som stödperson och rådgivare till kvinnor som råkat illa ut hos sina värdfamiljer. Många av dem hon träffar har inte fått ut sin lön, eller har utsatts för olika former av övergrepp av sina arbetsgivare eller av de agentfirmor som förmedlar arbeten. Enligt Aimee är det vanligt att kvinnornas väskor genomsöks och att alla kontaktuppgifter som kvinnorna kan tänkas använda för att få hjälp beslagtas.

– Hur kan de begära att någon ska arbeta så långt hemifrån och samtidigt behandla dem på det sättet?, frågar Aimee.

På grund av Libanons dåliga rykte har myndigheterna i Etiopien och Filippinerna infört ett förbud för landets medborgare att resa dit för att arbeta. Men detta har inte gett några resultat, eftersom gästarbetarna från dessa länder numera istället rekryteras till Libanon via ett transitland. Nadim Houry vid HRW påpekar samtidigt att även om den typen av förbud skulle efterlevas så skulle det bara innebära att människor av andra nationaliteter hamnar i samma situation.

Många av de kvinnor som kommer till Libanon blir mycket besvikna efter sin ankomst, eftersom rekryteringsfirmorna ofta utlovar att de ska få arbeta som sjuksköterskor eller med andra mer kvalificerade arbetsuppgifter.

Libanons arbetslagstiftning gäller inte hembiträden och de utländska kvinnorna är ställda helt utan skydd.

Nadim Houry anser att de libanesiska myndigheterna borde se till att det finns ett nödnummer som alla drabbade kvinnor i landet kan ringa till att få hjälp, men det finns även ett behov av att en särskild inspektionsgrupp tillsätts i syfte att övervaka hur hembiträdena behandlas.

– Och på ett bredare plan måste hela samhället engagera sig. Alla begår inte övergrepp, men alla borde känna ett ansvar. Vi måste uttrycka i klartext att situationen är oacceptabel, säger Houry.

Dalila Mahdawi

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *