New Delhi, 081203 (IPS) – Flera indiska politiker har skärpt tonen mot Pakistan eftersom de misstänker att landets säkerhetstjänst ISI låg bakom terrordåden i Mumbai där uppemot 200 människor dödades, varav 28 utländska medborgare. Analytiker varnar för att kärnvapenmakterna nu återigen dras närmare en väpnad konflikt.
Konservativa analytiker har gått ut hårt, vilket resulterat i en mediekampanj med kravet att Indien tar i med hårdhandskarna mot Pakistan. Vissa röster kräver att Indien slår till mot de träningsläger för terrorister som landets underrättelsetjänst hävdar finns på andra sidan gränsen. Mer liberala krafter – som föredrar diplomatiska snarare än militära åtgärder – är däremot mycket kritiska till hökarnas krav på militära insatser. Det är dock fortfarande oklart om dessa kommer att lyckas i sina ansträngningar att fömå landets regering att agera förnuftigt och klartänkt.
– Ingen har talat om militära åtgärder mot Pakistan. Tiden får utvisa vad som kommer att ske, sa utrikesminister Pranab Mukerjee på tisdagen.
Kamal Mitra Chenoy, professor i internationella relationer vid Jawaharlal Nehru-universitetet, menar att konsekvenserna riskerar att bli ödesdigra om den redan spända relationen mellan kärnvapenmakterna skärps ytterligare.
– Det finns en dödlig risk för att en konflikt mellan Indien och Pakistan leder till en obeskrivlig förödelse.
Påtryckningarna om att agera hårt har lett till att den indiska regeringen kallat upp Pakistans ambassadör och överlämnat en formell protest. Ambassadören fick samtidigt beskedet att terrordåden utförts av “pakistanska element” och att Indien förväntar sig ett hårt ingripande mot dessa krafter.
Indien har öppet krävt att Pakistan lämnar ut 20 personer som befinner sig på flykt undan den indiska rättvisan, däribland den ökände gangstern Dawood Ibrahim och extremistledaren Masood Azhar, som frigavs i utbyte mot gisslan i samband med kapningen av ett indisk flygplan 1999. Flera av de hårdföra indiska debattörerna är ursinniga och betraktar terrordåden som en skymf mot landet. Många av dessa beskriver händelserna i Mumbai som “Indiens elfte september”. En stor del av ilskan riktas mot att attentatsmännen obehindrat lyckades ta sig i land i Mumbais hamn, beväpnade med tunga vapen, för att sedan utföra sina terrordåd på en lång rad olika platser i staden.
Liksom många demonstranter i Mumbai anklagar de hårdföra debattörerna landets politiska ledning för inkompetens och kräver att armén och underrättelsetjänsten får större makt över hur kampen mot terrorismen ska föras. Indisk polis hävdar att det finns spår som tyder på att den pakistanska extremistgruppen Lashkar-e-Toiba medverkade i attacken. Men enligt Pakistan har man ännu inte fått några tydliga bevis för denna anklagelse.
Lashkar-e-Toiba skapades och utbildades av den pakistanska underrättelsetjänsten ISI, och är förbjuden i ett flertal länder, däribland USA.
Gruppen anklagas för att sedan 1993 ha genomfört ett antal attacker mot indiska trupper och civila mål i den omtvistade delstaten Kashmir. Flera indiska före detta underrättelsetjänstemän menar dock att anklagelserna om att Lashkar-e-Toiba låg bakom terrordåden i Mumbai inte automatiskt innebär att vare sig ISI eller Pakistans numera civila regering hade något med dåden att göra. En källa i den indiska underrättelsetjänsten säger till IPS att det är att gå alldeles för långt att påstå att Pakistans armé och folkvalda regering skulle ha medverkat i planeringen av terrorattacken. Enligt samme källa, som inte vill bli citerad med namn, vill inte Pakistans president Asif Ali Zardaris regering underminera den pågående fredsprocessen med Indien. I synnerhet inte nu när den ekonomiska situationen i landet är så svår och Pakistan slits av flera inre konflikter – bland annat i form av att talibanallierade extremister växer sig allt starkare i gränsregionen mot Afghanistan. Zardari har flera gånger upprepat att Pakistan inte är intresserade av att de extremistiska krafter som redan skapat sådant kaos i hemlandet även agerar mot Indien. På tisdagen sa Zardari till Financial Times att provokationer från “icke-statliga aktörer” riskerar att leda till nya krig mellan Pakistan och Indien. Achin Vanaik, professor i internationell politik vid Delhis universitet, menar dock att det är begripligt att många ifrågasätter i vilken utsträckning Pakistan på allvar bekämpar Lashkar-e-Toiba och dess moderorganisation Harkat-ul-Dawa.
– Pakistan föbjöd formellt gruppen, men den återuppstod under ett annat namn och dess ledare Hafiz Mohammed Said är en fri man. Dessutom kan Harkat-ul-Dawa enligt trovärdiga rapporter anordna offentliga möten, säger Vanaik.
Samtidigt menar dock Vanaik att Indien bör ta emot Pakistans erbjudande om att bidra till utredningen av terrorattecken.
– Indien bör ta emot detta och försöka bygga allianser med de grupper i Pakistan som inser riskerna med att underblåsa islamistisk terrorism.
Risken är annars att länderna går mot en förnyad konflikt och ett kommande krig. Om Indien fortsätter kräva att personer på flykt undan den indiska rättvisan utlämnas från Pakistan så kan spänningen stiga ytterligare.
– Detta innebär en allvarlig fara för en väpnad konflikt som ingen sida kan vinna, där kärnvapenhotet är överhängande. De enda som tjänar på en konflikt mellan Indien och Pakistan är extremister och terrorister, säger Vanaik.
