New York, 040206 (IPS) – Efter nästan 14 år av inbördeskrig som har kostat över en halv miljon människor livet försöker de liberianska politikerna rita en ny karta för sitt land och söker pengar för att kunna genomföra förändringarna.
– Vi har ingenting. E-posten fungerar inte, faxen fungerar inte, telefonerna fungerar inte. Vi använder mobiler på våra kontor, säger Liberias utrikesminister Thomas Nimely som tillsammans med andra medlemmar i Liberias övergångsregering besöker Washington och New York för att söka pengar till landets återuppbyggnad. – Vi saknar också el och vatten och avloppet rinner ut på gatorna. Vi har många problem men saknar ekonomiska resurser. Under förra veckan organiserade FN en givarkonferens om Liberia. Landet fick löften om över 500 miljoner dollar till återuppbyggnad under 2004-2005. Merparten av pengarna kommer från USA och EU, som har utlovat 200 miljoner dollar var. Det utlovade biståndet svarar mot den utvärdering av landets behov för återuppbyggnad som FN och Världsbanken gjort men många betraktare anser att summan är för liten. – 500 miljoner dollar är inte tillräckligt i jämförelse med vad det internationella samfundet spenderar på Irak och Afghanistan, säger pastor Gabriel Odima, ordförande för organisationen Africa Centre for Peace and Democracy. Vid en internationell givarkonferens för Irak i oktober förra året gavs löften om cirka 33 miljarder dollar i bidrag och lån. I tillägg till det har USA öronmärkt 87 miljarder dollar till återuppbyggnaden av Irak och Afghanistan. Den brittiska biståndsorganisationen Oxfam, som driver flera större projekt i Liberia, klagar på bristen på resurser även till landets akuta behov. – FN vädjade om 177 miljoner dollar i november förra året till akut humanitär hjälp (mat, vatten, hälsovård). Men hittills har organisationen bara fått in omkring 20 miljoner dollar, säger Helen Palmer på Oxfam. – Liberia har varit en försummad krishärd allt för länge – med katastrofala resultat, säger hon. Palmer säger att många liberianer som befinner sig på flykt inne i eller utanför landet är rädda för att återvända hem.
– Vissa är rädda för att återvända till sina hemregioner på grund av att före detta soldater fortfarande är på fri fot med sina vapen. Många har inget att återvända till, säger hon.
FN har en styrka i landet. Meningen är att den ska omfatta 15 000 man medan hittills består den bara av 9 000. FN vädjar till medlemsländerna om fler soldater. Förra månaden klagade FN:s generalsekreterare Kofi Annan på bristande vilja att bistå med trupper, särskilt från i-länderna. – Man måste förstå att FN inte har några trupper. Vi lånar soldater från regeringar och vi kan bara agera så snabbt som regeringarna vill att vi ska göra, säger Annan. Och på givarkonferensen klagade Annan på att omvärlden inte heller bidrar tillräckligt ekonomiskt till Liberia.
– Jag måste påminna er om att vår vädjan om humanitärt bistånd till Liberia fortfarande till stor del inte är uppfylld, säger Annan. Annan sa att akutbiståndet och återuppbyggnadshjälpen hör ihop. – Det kommer att vara svårt, om inte omöjligt, för liberierna att böja återuppbygga sitt land när ett stort antal krigsoffer fortfarande saknar tillgång till livets nödtorft, sa Annan. Han sa också att Liberias återuppbyggnad är en regional fråga. Om demobiliseringen och stabiliseringen inte sköts effektivt kan det påverka grannländerna mycket negativt, sa Annan. Enligt Oxfam så har demobiliseringsprocessen av uppskattningsvis 40 000 soldater knappt inletts.
– Tidigare erfarenheter från Liberia 1997 och från Sierra Leone 1998-1999 visar faran med att inte leva upp till löften om att hjälpa före detta stridande tillbaka in i samhället.
Odima på Africa Centre for Peace and Democracy säger att det finns en uppfattning i väst om att stora pengar har satsats i Afrika i åratal utan resultat. – Men en annan åsikt är att väst har gjort mycket lite vad gäller bistånd till Afrika. Det finns inget rätt eller fel svar på frågan. Min inställning är att väst har givit pengar till fel saker utan tillräckliga mekanismer för utvärdering av vart biståndet går, säger han. Odima anser att det behövs internationella givarkonferenser även för Somalia, Sudan, Burundi och Kongo-Kinshasa. Han citerade den före detta amerikanske senatorn George McGovern som har sagt att ”de människor vi hjälper i dag kommer att vara våra kunder imorgon”.
– Jag vill tillägga att insatser för att förbättra levnadsstandarden i u-länderna i dag kanske kan bli vårt främsta redskap för att utrota terrorismen och skapa stabila regeringar, säger han.
