Ruili, Kina, 040205 (IPS) – Nandar bor i ett litet rum i ett hyreshus som även fungerar som en bordell i den kinesiska staden Ruili, nära gränsen till Burma. Men hon är inte prostituerad – åtminstone inte ännu.
– Jag vill inte vara här, säger Nandar som inte lyckas hitta ett jobb och som snart kan vara tvingad att göra ved många andra burmesiska kvinnor här gör för att överleva: sälja sig. Nandar har flytt från den kinesiske man hon såldes till för tre år sedan. Hon är en av kanske tusentals kvinnor från Kinas grannländer som lockas in i landet av människosmugglare och säljs till giftaslystna kinesiska män. Hon lämnade sin hemby när hon var 17 sedan hon kastas ut av sin familj för att hon haft sex före äktenskapet. Hon blev då lovad ett jobb på en restaurang i en burmesisk gränsstad av en kvinna som visade sig vara agent för en traffickingliga. Tillsammans med kvinnan reste hon till staden Muse, precis på andra sidan gränsen från Ruili, men istället för att börja sitt nya jobb sålde agenten henne vidare. Nandar och fyra andra unga burmesiska kvinnor drogades ner och skickades till den kinesiska staden Jiangsu – en kuststad som ligger mer än tusen kilometer bort i östra Kina. Där lämnades de över till ett annat gäng som tog dem till Anhui-provinsen där de under två veckor förevisades för intresserade kinesiska män. Nandar såldes till en 50-årig bonde för 18 000 yuan, ungefär samma summa i svenska kronor. De andra kvinnorna gick för mellan 5000 och 20 000 yuan beroende på deras ålder och utseende, berättar Nandar. Trenden att köpa utländska fruar beror bland annat på att ettbarns-politiken i Kina har skapat ett underskott på kvinnor och att många kinesiska män har inte råd med att betala hemgift. Därför köper de en fru genom förmedlare. På grund av militärregimen i Burma är det svårt för dem som smugglats eller själva tagit sig illegalt över gränsen till Kina att återvända hem. Många av de som flytt från påtvingade äktenskap och vill hem tar sig bara hit till gränsstaden Ruili, där de tvingas prostituera sig för att överleva. Många dör också här– av aids eller av heroinmissbruk. Efter att hon sålts till den 50-årige bonden hamnade Nandar i en by nära staden Hefei. Hon arbetade med allt på gården och fick efter ett år ett barn, en pojke. – Jag ville verkligen återvända till Burma men klarade knappt av att se min son i ögonen, säger hon. Men hon var olycklig och funderade hela tiden på hur hon skulle kunna fly från mannen och från Kina. En dag efter ett gräl åt hon råttgift för att ta sitt liv men efter tre dagar på sjukhus återvände hon till gården. Nandar blev vän med den enda andra burmesiska kvinnan i byn. En kväll strax efter att hon tillfrisknat efter självmordförsöket flydde Nandar och hennes väninna från byn. De sprang i tre timmar till en polisstation. Polisen skickade dem tillbaka till gränsstaden Ruili, där de har blivit fast. De burmesiska myndigheterna hävdar att de hjälper kvinnor som blivit offer för trafficking och att de arbetar med att stoppa smugglingen. Regimen hävdar att de återfört över 10 000 kvinnor från grannländer mellan juli 2002 och juli 2003. Men Mya Maung, som tidigare arbetade för Rädda barnen, betvivlar uppgifterna från den burmesiska regimen. Han uppskattar att över 700 burmesiska kvinnor fortfarande lever i Kina ofrivilligt. Mya Maung säger också att de burmesiska myndigheterna grep två kvinnor som flytt från kinesiska tvångsäktenskap när de hade lyckats ta sig in till Burma. De anklagades för att ha lämnat landet illegalt och sitter nu i fängelse, säger han. Den burmesiska regimen bär ansvaret för kvinnor som Nandar, säger Aye Aye Myint som arbetar för Ruili-avdelningen av det Burmesiska kvinnoförbundet, som är baserad i Thailand. Hennes organisation försöker hjälpa de prostituerade kvinnorna i Ruili, genom att ge dem kondomer och försöka finna nya vägar till överlevnad men hon säger att det är svårt att hitta andra jobb åt dem. Hon anser att militärregimen i Burma inte gör någonting för att hjälpa traffickingoffren. För Nandar innebär bristen på jobb att hon bara tycks ha två alternativ: att prostituera sig eller att återvända till den kinesiske man som köpte henne. Telefonen ringer och Nandar går och svarar. Hennes ansiktsuttryck avslöjar att hon har blandade känslor för den hon talar med. Det är hennes kinesiska man från Hefei. Hon lägger på luren, sitter tyst ett par minuter och säger sedan: – Det är bäst att jag åker tillbaka dit igen.
