990504 (IPS) – Den svarta överklassen i USA är långt ifrån lika känd och omtalad som den svarta underklassen. Detta trotsatt det i över hundra år funnits en liten, men mycket inflytelserik,elit av rika och intellektuella svarta läkare, advokater ochaffärsmän. De tvingas hitta en identitet någonstans emellan denvita, rikare majoriteten och det fattiga, svarta USA.
– Att vara svart har alltför länge inneburit att växa upp i ett dåligt byggt och vanskött bostadsområde, att vara dåligt utbildad och att inte ha sin pappa boende hemma, säger Lawrence Otis Graham, 38, författare till boken Our Kind of People: Inside Black America's Upper Class.
– Alla lyckade svarta måste inte vara sångare eller basketspelare, säger han.
Graham tillhör själv den svarta överklassen. Han är advokat, lärare vid ett amerikanskt college och har skrivit inte mindre än tolv böcker.
– Vi måste bredda definitionen på vad det innebär att vara svart i USA, säger han.
I sin senaste bok skildrar Lawrence Otis Graham livet i den hittills ganska okända svarta överklassvärlden med hem i miljondollarklassen, dyra internatskolor bara för svarta rika barn, sommarvillor, baler och privata sällskapsklubbar.
Författarens syfte med boken är att beskriva den undanskymda värld den svarta överklassen lever i – en värld som oftast missförstås av vita och föraktas av övriga svarta.
– De känner sig klämda mellan två grupper som inte tycker om dem. De fattigare svarta anser att rika svarta inte är lika äkta och genuina som resten, och de anser ofta att rika svarta har sålt sig själva – en slags dagens Uncle Tom, förklarar Graham.
– Och många vita tycker det är chockerande och upprörande att det finns svarta som är rikare, bättre utbildade och mäktigare än de själva, säger han.
Grogrunden till den svarta överklassen var den så kallade Reconstruction-perioden i USA:s historia. Den inträffade strax efter det att slaveriet avskaffats på 1870-talet. En handfull svarta valdes då in i den amerikanska senaten och i representanthuset. På 1880-talet fick USA sin första svarta miljonär inom affärsvärlden. Så småningom uppstod “svarta” universitet och college som skulle komma att bli plantskolor för en svart elit.
Denna svarta elit har, enligt Graham, under de senaste 130 åren sedan slutet på slaveriet i USA jobbat hårt på att bygga upp ett nätverk av socialt ansedda skolor, kyrkor, sällskapsklubbar, semesterorter och sällskapsklubbar för svarta kvinnor som exempelvis Links och den manliga motsvarigheten Boule.
Många av dagens mest berömda svarta som Andrew Young, före detta FN-ambassadör för USA, och Vernon Jordan, välkänd affärsjurist och rådgivare till president Clinton, har sina rötter i denna svarta överklass.
David Dinkins, före detta borgmästare för New York City, tackade de 4 000 medlemmarna i Boule för att han blivit vald. En annan Boule-medlem, E. Thomas Williams Jr, mångmiljonär inom fastighetsbranschen och styrelsemedlem för det prestigefyllda New York's Museum of Modern Art, säger:
– Det är mycket viktigt för svarta att ha platser där de kan träffas, att det finns nätverk, där vi kan träffa människor som förstår våra problem och våra erfarenheter.
Många rika svarta blir bara inbjudna till klubbarna som gäster och blir aldrig medlemmar. Klubbarna har därför ofta anklagats för att vara diskriminerande. Men Boule-medlemmen och affärsmannen Harry Doley försvarar klubbarna:
– Det blir lite absurt om svarta människor ska be om ursäkt för att de är välutbildade, rika och framgångsrika och väljer att umgås med svarta i samma situation som de själva.
Antalet svarta hushåll med inkomster på 100 000 dollar (840 000 kronor) eller mer har nära nog fördubblats mellan 1988 och 1998, från 220 400 till 414 500, enligt den statistiska byrån Census. Men enbart pengar är ingen garanti för inträde i de svartas innersta överklasscirklar, förklarar Graham. Det är snarare frågor som vid vilket universitet en persons farfar tog sin läkarexamen, som avgör ett eventuellt medlemskap.
Medlemmarna i den svarta eliten är nästan uteslutande demokrater och är måna om att betona att de ger mycket hjälp och stöd till den mindre lyckligt lottade svarta majoriteten. Boule-medlemmar bör till exempel vara faddrar åt skolbarn och betala deras skolavgifter.
Hur ser då framtiden ut för denna exklusiva, svarta elit? Om man får tro författaren Lawrence Otis Graham måste gruppen integreras i samhället eller dö ut. Han menar att i takt med att antalet rika och inflytelserika svarta ökar, kommer de gamla mäktiga familjerna som utgör kärnan i dagens svarta elit att förlora sin betydelse. De nya svarta grupperna kommer att ha ännu större rikedomar och ännu mer makt än de gamla, tror Graham.
(990504)
.
