990824 (IPS) – Delar av den medicinska utrustningsom skänks till fattiga utvecklingsländer är obrukbar – iblandtill och med farlig. I många fall är gåvan dessutom till betydligtstörre ekonomisk fördel för givaren än för patienterna imottagarlandet. Läkemedelsbolagen uppnår stora skattelättnader ochvälgörenheten leder till mer stöd.
Det står att läsa i en studie från Institutet för folkhälsa vid Harvard-universitetet. Rapporten täcker åren 1994-1997 och koncentrerar sig på två icke namngivna nordamerikanska läkemedelsföretag och på fältarbete i Haiti, Tanzania och Armenien.
Allt från tio till 42 procent av den medicinska utrustning som skickats finns inte med på mottagarlandets eller Världshälsoorganisationens, WHO:s, lista över nödvändig utrustning. Omkring 30 procent av läkemedlen hade bara ett års hållbarhet, eller mindre. Sex procent hade mindre än 100 dagars hållbarhet, något som bryter mot WHO:s rekommendationer.
Två av de nio hälsoorganisationer som ingick i undersökningen uppgav att hälften av medicinerna som nådde fram till dem redan var odugliga. Flera organisationer i Armenien fick stora leveranser av “kombinationsmediciner” som innehåller både smärtstillande och slemlösande medel, när patienterna inte hade behövt bägge.
Olämpligt medicinskt bistånd är ett vanligt problem, enligt Harvard-studien. Under Kosovo-kriget, till exempel, fann WHO att en stor del av medicinerna som delades ut i Albanien och Makedonien var oanvändbara. De hade antingen blivit för gamla eller var de okända för den lokala sjukvårdspersonalen.
Trots att studien väcker många obehagliga frågor, har den inte lett till att medicinskt bistånd från läkemedelsbolag och välgörenhetsgrupper stoppats.
Studien betonar att delar av biståndet kommer mottagarna till godo, men efterlyser bättre kontroll över dessa aktiviteter med hjälp av internationella organ som WHO.
Hälso- och läkemedelsbistånd, även när de har en verkan, löser inte det grundläggande problemet: att försämrad folkhälsa hör ihop med fattigdom och underutveckling, enligt rapporten. Först måste själva drivkraften bakom läkemedelsdonationerna förändras.
Biståndsverksamheten måste avlägsna sig från de stora läkemedelsföretagen, som skaffar sig själva skattelättnader, och samtidigt gör sig av med oönskade varor i hemlandet. Biståndet måste också komma bort från de stora välgörenhetsorganisationerna som bara vill göra sina sponsorer nöjda genom att visa dem hur aktiva de är internationellt. De fattigas intressen kan inte tillvaratas på ett bra sätt så länge biståndet ser ut på detta sätt, står det i rapporten.
Studien har sponsrats av Samarbetet för läkemedelsdonationer av kvalitet, som är en grupp bestående av sju nordamerikanska läkemedelsföretag och sex biståndsorganisationer som arbetar för att förbättra biståndet. Denna kräver ett närmare samarbete mellan givare, mottagare och WHO.
De flesta observatörer tycker också att det är nödvändigt med en större global insats för att kunna dra fördel av ny vetenskap och teknologi inom hälso- och sjukvård i de fattigaste utvecklingsländerna.
Studien från Harvard presenterades samma dag som president Bill Clinton sa till landets krigsveteraner att kongressen i USA borde bevilja mer pengar till utlandsbistånd för att förebygga krig. USA är skyldig över 14 miljarder kronor till FN. Om regeringen i Washington hade uppfyllt sina förpliktelser skulle internationella organisationer stå bättre rustade i arbetet med att förebygga sjukdomar och underutveckling bland de som behöver hjälpen mest.
(990824)
.
