991027 (IPS) – No Japan, No Unesco. Utan Japan, inget Unesco. Det sa en japansk diplomat som lobbat för en av hans landsmän på chefsposten i FN
Repliken föll utanför Unnesco-högkvarteret i Paris medan beslutet om posten som generaldirektör togs innanför byggnadens dörrar. Den kan tolkas både som ett hot och ett konstaterande av Unescos beroende av Japan, en av världens största givare.
Japan betalar mellan 20 och 25 procent av Unescos tvååriga budget på drygt fem miljarder kronor, och står dessutom för nästan 40 procent av alla frivilliga bidrag. Valet av den japanske ambassadören Koichiro Matsuura som chef för Unesco understryker ett växande fenomen inom internationella organisationer: Att flertalet valda nyckelposter går till industriländer eller till länder som ger mycket pengar.
Förra månaden fick Nya Zeeland fler röster än Thailand i kampen om posten som generaldirektör i Världshandelsorganisationen WTO, medan Norge förra året gick förbi flera utvecklingsländer, däribland Pakistan, och fick jobbet som chef för Världshälsoorganisationen WHO. Nya Zeeland är också favorit inför valet av generalsekreterare för Samväldesekretariatet i London på toppmötet mellan samväldets statschefer, CHOGM, i Sydafrika i november.
Den lärdom man kan dra av detta är att om man kommer från ett land som har tillräckligt fulla fickor och är villigt att ge hjälp till världens fattiga länder, har man större chanser att slå en motkandidat oavsett vilka kvalifikationer han eller hon kan tänka ha.
Det enda återstående viktiga valet i år, där utvecklingsländer inte måste konkurrera med västvärldens givarnationer, är valet av chef för FN:s organ för livsmedel och jordbruk, FAO, där Argentina och Senegal står mot varandra.
Vid Unesco-valet i Paris var det Japan och Saudiarabien som fick flest röster, båda tillräckligt rika för att “köpa” röster med löften och förpliktelser. Även om Saudiarabien, efter FN-mått, betraktas som ett utvecklingsland, är det ett givarland för de fattiga arabiska och muslimska nationerna, och kan därför utöva påtryckningar under val till ledande ställningar i internationella organisationer.
Samtidigt som USA och EU betonar en effektiv förvaltning, öppenhet och en värld utan korruption, sker “checkhäftesdiplomati” i samband med valen inom FN-organen. En FN-diplomat uttryckte det så att eftersom det krävs två för en tango, bör den som ger mutor stå lika mycket till svars som den som tar emot dem.
Då japanen Hiroshi Nakajima ställde upp som kandidat för ännu en period som WHO-chef 1993, drabbades valet av en skandal om röstköp. Enligt media hade Japan utövat påtryckningar på länder som fick utvecklingshjälp från Tokyo, de flesta av dem fattiga afrikanska länder, för att dessa skulle rösta på Nakajima. Nakajima vann med en överväldigande majoritet.
– Vad klagar ni för? Detta har ni gjort hela tiden, svarade Japan då USA klagade över “oetiska praxis” i samband med valet.
Vid Unescovalet i Paris fick Matsuura 34 av de 58 rösterna. Hans konkurrent, Saudiarabiens ambassadör i Storbritannien, Ghazi Algosaibi, kom på andra plats med 13 röster i den tredje rundan. Förutom de två fanns det nio andra länder som ställde upp med kandidater.
Matsuura blir formellt godkänd på Unescos generalkonferens den 12 november.
Förutom att Japan är den största bidragsgivaren till Unesco, är landet den näst största givaren till FN med 20 procent av organisationens årsbudget på tolv miljarder, en ökning från 17,9 procent 1998.
USA är FN:s allra största bidragsgivare med 25 procent av årsbudgeten, medan Tyskland betalar 9,8 procent, Frankrike 6,5 procent, Italien 5,4 procent och Storbritannien 5,1 procent. Detta har fått Japan att i allt högre grad intressera sig för toppositioner inom FN efter det anser sig vara underrepresenterat inom FN-systemet.
(991027)
.
