991210 (IPS) – Tortyr används rutinmässigt vid depakistanska polisstationerna, precis som i övriga Sydasien. Inte enenda polisman har dömts, trots att det är känt att flera fångarskadats eller dödats i häktet.
– Brist på bevis gör att ingen polis ännu har dömts för tortyr, även om de åtalats. Eftersom tortyren utförs inne på polisstationerna finns det inga vittnen som talar för offret, säger advokat Hashmat Ali Habib, tidigare generalsekreterare för Amnesty International i Pakistan.
I många fall vet dessutom inte offret varför han/hon gripits över huvudtaget.
De vanligaste tortyrmetoderna är misshandel med batonger eller piska, att tvingas stå upprätt i timtal med händerna längs med sidorna av kroppen, hängas upp och ned i fötterna, slag mot könsorganen, bränning med cigarettglöd och slag i magen. Om en kvinna grips är risken mycket stor för våldtäkt.
Pakistan har undertecknat FN:s konvention mot tortyr, men den oberoende pakistanska människorättsorganisationen, HRCP, konstaterade i sin årsrapport för 1998 att tortyr och polisövervåld mot invånarna fortfarande är mycket vanligt i Pakistan.
Polisen har fullmakt att fängsla, efterforska och åtala enligt lagar som instiftades av de brittiska kolonialmyndigheterna. Flera regeringar har dock lovat att reformera polisen. Hittills har detta inte skett.
– Polisen använder hemska metoder för att tortera misstänkta, men lagen tillåter inte tortyr som förhörsmetod, säger Zahid Yaqub, som länge varit kriminalreporter för en pakistansk nyhetsbyrå.
– Polisen torterar oftast av två skäl. Det ena är för att få mutor och det andra för att ett erkännande förkortar förundersökningstiden, och polisens arbete blir effektivare, säger han.
Om en anklagad tar tillbaka sitt erkännande i rätten, ger rätten order om en rättslig undersökning. På någon avlägsen plats används sedan tortyr för att göra den anklagade mer följsam, säger Zahid Yaqub.
De flesta offren för polisens tortyr är fattigt folk på landsbygden. Det kan vara människor som lever från hand till mun och lätt gör småbrott för att livnära sig. De känner inte till sina rättigheter och har inga pengar som kan underlätta deras fall.
– Om tortyroffren vill anmäla brottet måste de betala 15 000 rupier, motsvarande 2 500 kronor, i avgift till rätten. Dessutom måste de betala en försvarsadvokat. I de flesta fall är det eventuella skadestånd som tilldöms dem betydligt lägre än rättegångskostnaderna, säger Hasmat Ali Habib.
(991210)
.
