000119 (IPS) – Kvinnor i länder som befinnersig i krig eller dras med interna konflikter har blivit allt mer aktivai fredsarbetet och vid konfliktlösningar. Och med tanke på att 80procent av världens flyktingar och fördrivna är kvinnor och barnär denna utveckling kanske inte så förvånande.
I Afrika har oberoende organisationer, som till exempel Afrikanska kvinnors nätverk för fred, gått i spetsen för att kvinnor ska få större inflytande i fredsuppdrag, förhandlingar och fredsbevarande åtgärder.
Sierra Leone framhålls av de afrikanska kvinnoorganisationerna som ett lyckat exempel på hur kvinnor bidragit till fredsarbetet. Där spelade kvinnorörelsen för fred en viktig roll när fredsavtalet skulle undertecknas 1999. Sedan dess har rörelsen varit mycket engagerad i att skapa ett förbud mot handeldvapen i Västafrika.
Kvinnor blir ofta offer för soldaters brutalitet i form av våldtäkt, tortyr, misshandel och sexslaveri. Konflikterna i det forna Jugoslavien och i Rwanda visar att det är en extra risk att vara kvinna i krig. I dessa länder utsattes civila kvinnor för sexuella övergrepp av soldater i medvetna försök att ödelägga deras etnicitet.
Behovet av ökat kvinnlig deltagande i fredsarbete var en av de viktigare slutsatserna vid den fjärde kvinnokonferensen i Peking 1995. Det handlingsprogram som togs fram räknar upp sex områden där kvinnornas roll måste stärkas i länder som är i konflikt. Bland annat ville man öka kvinnornas deltagande i konfliktlösning på beslutsnivå.
Krigförande länder och parter har dock oftast struntat blankt i handlingsprogrammet från Pekingkonferensen, enligt Stiftelsen nationella försvarsrådet, som är en kvinnorättsorganisation i USA. Sedan konferensen har antalet inbördeskrig ökat, liksom övergreppen mot kvinnors och flickors rättigheter.
Nästan en tredjedel av världens 193 nationer är inblandade i konflikter, både inbördeskrig och konflikter stater emellan. Antalet har nästan fördubblats sedan kalla kriget.
(000119)
.
