000417 (IPS) – "Skrota dem!" Det kräver en del av desom protesterar mot Världsbanken och den Internationella valutafonden,IMF.
– Båda institutionerna är som paradigmer i kris, och lösningen när ett paradigm genomgår en fundamental kris är inte att försöka förändra det med ständiga små justeringar, utan att börja om med ett nytt, mer användbart och enklare paradigm, säger Walden Bello, verkställande direktör på tankesmedjan Focus on the Global South.
Bello är del i en växande rörelse som kritiserar IMF och Världsbanken som just nu håller sina årliga vårmöten i Washington. Tusentals demonstranter har gjort sitt bästa för att stoppa mötena och göra sin kritik mot de båda institutionerna hörd.
Världsbanken och IMF skapades efter det andra världskriget. Nu kritiseras de hårt av organisationer, regeringar och vanliga privatpersoner runt om i världen. I helgen protesterade omkring 10 000 människor på gatorna i Washington.
– Det skulle vara bättre att avskaffa en institution som Världsbanken, som har gjort big business av fattigdomsbekämpning, och ge alla befogenheter för sådana uppgifter till regionala utvecklingsbanker, säger Bello, som också är sociologiprofessor vid universitetet i Filippinerna.
Han menar också att det vore klokast att skrota IMF och bygga upp en ny institution som inte har några misslyckanden i bagaget och som är bättre utrustad för att klara av finansiella kriser.
IMF:s ursprungliga roll var att garantera stabila, fasta valutakurser medan Världsbanken var ansvarig för att låna ut pengar för återuppbyggnad. Både IMF:s och Världsbankens mandat har utökats kraftigt under de senaste två årtiondena. Idag ger de också politisk-strategiska råd till utvecklingsländer, står för utvecklingsfinansiering och ger bistånd vid ekonomiska kriser.
Kritiken mot de båda institutionerna har växt under flera årtionden, men det var inte förrän under Asienkrisen 1997 – som kritikerna hävder att IMF skötte dåligt – som kritiken samlades i en massrörelse.
Efter att de sydostasiatiska länderna tvingades att liberalisera sina finansmarknander i början av 90-talet flödade kortsiktigt kapital in i staterna. Men flödet vände och det utländska kapitalet försvann utomlands igen, och den finansiella krisen som följde blev så allvarlig att regionen fortfarande återhämtar sig från den.
IMF föreslog försiktighetsåtgärder, som enligt den förre chefsekonomen på Världsbanken, Joseph Stiglitz, var fel recept, eftersom högre räntor skulle förstöra de svårt skuldsatta länderna och eftersom minskade offentliga utgifter skulle göra att de asiatiska ekonomierna skulle krympa ytterligare.
Ett år senare spred sig krisen till Ryssland och Brasilien. Finansmarknaden i USA störtade också och efter det höjdes allt fler röster för reformer av det globala finansiella systemet. Kritikernas blickar riktades mot IMF och Världsbanken.
De mest radikala kritikerna har bland annat föreslagit en helt ny finansiell myndighet för hela världen, en sammanslagning av IMF och Världsbanken, eller att båda institutionerna ska skrotas.
Och det är inte bara demonstranterna på gatan som kräver förändring. Förra månaden rekommenderade en kommission som tillsatts av den amerikanska kongressen att Världsbanken och Valutafonden ska begränsa sina aktiviteter, och förändra sitt sätt att fungera för att minska möjligheten till korruption i mottagarländer.
USA:s finansminister Lawrence Summers säger att samförståndet om att IMF måste förändras ökar.
Bland de förändringar som har föreslagits är större öppenhet i IMF:s system. Världsbanken föreslås bli mer effektiv i fattiga länder, mer inriktad på att låna ut pengar till marknader på frammarsch, och på att leverera exempelvis behandling och medicin mot sjukdomar som HIV/aids, tuberkulos och malaria.
Men tre år efter att Asienkrisen började har den globala finansmarknaden inte förändrats, och många kritiker menar att förändringen inte bara bör gälla IMF och Valutafonden, utan också den privata finansmarknaden. Den globala, avreglerade marknadsplatsen för investering, lån och spekulation fortsätter att frodas, och den får ofta skulden för att den skapar instabilitet.
– Jag tror inte att vi ska göra något radikalt nu när biståndsnivåerna är i bästa fall är stabila, sa Världsbankschefen James Wolfensohn i förra veckan.
– Vi kan förändra vårt sätt att fungera, vi kan bli mer öppna, men att göra stora förändringar nu tror jag skulle vara väldigt väldigt farligt. Det är därför jag är emot många av de radikala reformerna, eller talet om att skrota saker och ting.
(000417)
.
