000418 (IPS) – Zimbabwe firade sin självständighetsdag på tisdagen utan traditionell pompa ochståt. Det eskalerande politiska våldet och ekonomiskt kaos hotar att ruinera landets ekonomi och göra den politiska situationen än mer instabil.
För första gången sedan självständigheten 1980 har regeringen meddelat att självständighetsdagen inte kommer att firas officiellt.
Enligt regeringen ställs firandet in för att pengarna i stället skall användas för att hjälpa offren för cyklonen Eline, som drabbade bland annat Zimbabwe och Mocambique i slutet av februari.
Men anledningen tros snarare vara den växande politiska oron, och risken för sammandrabbningar mellan anhängare till president Robert Mugabes regeringsparti Zanu-PF och de som stödjer oppositionen.
Desillusionen är tydlig i Zimbabwe. James Marikano, säkerhetsvakt, är inte förvånad över att regeringen har ställt in sjävständighetsfirandet.
– De är bara rädda för att ingen skulle delta, för det finns ingenting att fira. Det spelar ingen roll att vi skryter om att vi är självständiga, när vi lider så här, säger han.
Marikanos månadslön på 525 kronor räcker knappt i två veckor. I slutet av månaden äter han bara ett mål mat om dagen och han måste gå till fots till jobbet.
Mai Pretty är gatuförsäljare. Hon säljer godis, cigaretter, bullar och läsk i Harare. Med jämna mellanrum blir hon arresterad av polisen för sin “olagliga handel”, och hon säger att hon aldrig har haft det så svårt som nu.
– Mugabe måste bort. Det kanske skulle bli bättre med en ny regering, säger hon, utan att låta övertygad.
Även om hon tror att saker och ting skulle kunna förändras med en ny regering har hon inte registrerat sig för att rösta.
– Ingen tänker på oss som lider. De som sitter i toppen ser bara efter varandra.
I mer än ett år nu har Zimbabwe plågats av den ena krisen efter den andra. Den senaste, ockupationen av 1 000 farmer som ägs av vita, har nu pågått i två månader.
Det mesta av den odlingsbara marken i Zimbabwe ägs av 4 500 bönder, varav de flesta är vita, medan mer än en miljon småbönder trängs på uttorkad, ofruktbar mark.
Landet brottas med en svår brist på utländskt kapital, en 50- procentig inflation, allvarlig bränslebrist och stigande arbetslöshet.
Krisen har gjort att den lokala valutan är näst intill värdelös. För tre år sedan fick man 12 zimbawiska dollar för en amerikansk. Nu får man 38 zimbabwiska dollar på bankerna, och 50 på den svarta marknaden.
Tidigare såg andra länder med avund på Zimbabwes sjukvård, och utbildningssystemet fick uppskattning från hela världen. Men framstegen har hejdats av den växande ekonomiska krisen.
Ett tag verkade det som om Zimbabwe hade lärt sig av de misstag som andra afrikanska stater gjorde efter att de blev självständiga. Men nu verkar det som om Zimbabwe har fallit i samma grop. Samma mönster av vanstyre, korruption och ovilja från ledarskapet att låta nya ledare komma fram plågar landet.
I dag har sjukhusen brist på allting. Det finns för få läkare, mediciner och sjuksköterskor. De dåliga arbetsvillkoren tvingar läkare att lämna landet.
Sjukvården står på gränsen till kollaps – en situation som bara blir värre av att Zimbabwe har en av de högsta andelen HIV/aids- smittade i världen. Ungefär 25 procent av den sexuellt aktiva delen av befolkningen är smittade.
Och ekonomin försämras ytterligare av regeringens inblandning i kriget i Kongo-Kinshasa. Zimbabwe har 11 000 soldater i landet, och operationerna i Kongo kostar Zimbabwe mer än åtta och en halv miljon kronor varje dag.
Den politiska spänningen stiger nu, och temperaturen närmar sig kokpunkten. Tre människor dog och 14 andra skadade i våldsamma sammandrabbningar i helgen.
En av de döda är David Stevens, en vit farmare som sköts ihjäl efter att ha tagits tillfånga av de krigsveteraner som ockuperar hans gård. De andra två var medlemmar i oppositionspartiet MDC – Rörelsen för demokratisk förändring. De brändes till döds när en bensinbomb exploderade i deras bil i Buhera-distriktet i sydöstra Zimbabwe.
I stället för att fördöma våldet avfärdade Mugabe i helgen dödsfallen och varnade de vita farmarna för att provocera fram bråk.
– Vi varnade farmägarna för att göra motstånd, slåss eller beväpna sig. Och om de gör det, kan vi inte ta ansvar för konsekvenserna, sa Mugabe.
De krigsveteraner som leder ockupationen av de vita farmägarnas mark har hotat med att iscensätta en kupp om Mugabes styrande parti Zanu-PF förlorar i presidentvalet, som ska hållas någon gång under 2002.
(000418)
.
