000512 (IPS) – Så gott som varje år drar de nio länderna i regionen kring Afrikas horn till sig internationell uppmärksamhet när de ber om hjälp till sina svältande befolkningar.
I år hotas över 15 miljoner människor av svält och 2,5 miljoner människor har tvingats på flykt av hungern. Enligt FN:s världslivsmedelsprogram, WFP, har landsbygden i södra och östra Etiopien, i Somalia samt i norra Kenya drabbats värst.
I Kenya uppges 200 människor ha svultit ihjäl sedan slutet av förra året och över 2,7 miljoner människor är drabbade av matbristen.
Den kenyanske ministern som ansvarar för matförsörjningen i landet, Sharriff Nassir, erkänner nu att landet befinner sig i “allvarlig fara”, efter att först ha förnekat svälten.
– Vi försöker köpa så mycket mat vi kan. Men det är en sak för Gud, säger han.
I södra Sudan hotas över 40 000 människor av svält. Där pågår ett krig mellan regimen och gerillan SPLA. I Somalia, som saknar centralregering, är det mycket svårt att nå ut till de cirka 1,2 miljoner hungrande människorna.
Värst drabbat är Etiopien där sju miljoner människor hotas av svält, vilket påminner om den katastrofala situationen 1984.
Att Etiopien drabbas så svårt igen sätter fokus på översvämningarna och torkornas cykliska natur, som tillsammans med politiskt våld hotar hela regionen.
– Det faktum att svälten har identifierats som ett cykliskt fenomen innebär att den kan förutspås och förebyggas, säger Mary Omosa, professor vid institutet för utvecklingsstudier vid Nairobis universitet.
I regionen finns världens största koncentration av biståndsorganistioner. Men Mary Omosa säger att de inte har bidragit särskilt mycket med att skapa varaktiga lösningar på matbristen i regionen.
Hon anser att biståndsorganisationerna inte har gjort något åt själva roten till svälten – fattigdom och brist på köpkraft.
Mitch Odero vid All Africa Conference of Churches, AACC, håller med och tar Sudan som exempel. Han säger att de 50 biståndsorganisationerna som finns i området inriktar sig på katastrofhjälp och inte på utvecklingsbistånd vilket inte löser problemet med återkommande matbrist.
– Ber folket i Sudan ber om utvecklingsbistånd, får de svaret att de bara kan få katastrofhjälp, säger han.
De nationella programmen för att förebygga katastrofer har misslyckats. Kenyas jordbruksminister, Chris Obure, erkänner att landets senaste försök att förändra spannmålsmarkanden är en flopp.
FN:s jordbruks- och livsmedelsorganisation FAO anser att försöken att säkerställa mattillgången i Afrika söder om Sahara försvåras av torka, sjukdomar och brist på jordbruksteknologi.
Därtill kommer krig och stora utlandskulder, enligt Peggy Polk på FAO. Hon säger att för att regionen ska nå målet – ökad, tryggad tillgång på mat – måste man satsa på vattenutvinning och förändra odlingstekniker och skogsbruk så att de resurser som finns bevaras och utvecklas.
(000512)
.
