000629 (IPS) – Mohammed Hmayyeds bror, som slogs i Hizbollah-gerillan, dog när han slogs mot de israeliska ockupanterna isödra Libanon. Han ses som en hjälte och en martyr. Han lyckadesdöda en israelisk soldat innan han själv dog.
Mohammeds kusin, Suheil Hmayyed, kommer snart att ställas inför rätta vid en militärdomstol i Beirut, anklagad för att ha varit medlem i den proisraeliska milisgruppen SLA.
Suheil Hmayyeds bror Hatem sitter tillsammans med Hussein, bror till Hizbollah-martyren, i Meis el Jebel i den tidigare israeliska zonen, och diskuterar Suheils rättegång. Ovanför dem hänger ett porträtt av Hizbollah-martyren.
Det verkar kanske invecklat, men detta är bara ett av många fall som visar hur komplex situationen i södra Libanon har blivit efter att Israel drog sig tillbaka i slutet av maj.
Tillbakadragandet innebar slutet på en 22 år lång ockupation, och när de israeliska soldaterna lämnade landet avtäckte de ett komplext mönster av relationer mellan människorna i området.
Under ockupationen kontrollerade Israel omkring 850 kvadratkilometer av Libanon. Inbördeskriget delade även resten av Libanon, men delningen mot södra Libanon blev tydligare när inbördeskriget tog slut 1990 och södra Libanon blev kvar under Israels och SLA:s kontroll.
– I och med Israels uttåg har inbördeskrigets sista fästning fallit, säger Simon Kharam, som tidigare var Libanons ambassadör i USA och som nu leder en advokatfirma.
Och nu när den sista fästningen har fallit, så öppnar sig möjligheten för försoning. Men rättegångarna och de olika reaktionerna som de leder till står fortfarande i vägen.
Omkring 2 000 libaneser lämnade över sig själva till myndigheterna efter att Israel hade dragit sig tillbaka.
Nu genomförs rättegångar tre gånger i veckan, och de anklagade ställs ofta inför rätta i grupper. Hittills har 404 domar avkunnats. Domarna innebar fängelsestraff på mellan sex månader och fem år, men de flesta var på omkring ett år.
Amnesty International har kritiserat de påskyndade rättegångarna och säger i en rapport att de inte på något sätt kan hjälpa försoningen.
Enligt Amnesty har de anklagade i praktiken sju minuter på sig för sitt försvar, och den tiden räcker inte för att bevisa sin oskuld, skriver organisationen.
Patriarker, präster och politiker har bett om en mild behandling för fångarna. De hoppas att det skulle kunna uppmuntra de 6 000 libaneser, varav de flesta är kristna, som flydde till Israel, att komma tillbaka til Libanon.
1991 infördes en allmän lag om amnesti för krigsförbrytelser, men SLA kan inte utnyttja den eftersom milisen fortsatte sin väpnade kamp efter 1991.
Och för människor som Sawsan Kteish är det självklart att rättvisa ska skipas. Hon var fånge i det ökända SLA-fängelset Khiam i fyra månader, fram tills det israeliska tillbakadragandet. Liksom alla andra fångar genomled hon en månads förhör. Under den månaden slog en av förhörsledarna sönder hennes näsa. Hon berättar att varje dag var fylld av flera timmars förhör, förnedring och rädsla.
– De borde dömas efter vad de har gjort, allihop, säger hon.
Men hon medger också att en del SLA-soldater tvingades att gå med i milisen.
Bilal Nabaa kommer för att besöka Sawsan på sjukhuset där hon ligger. Bilal Nabaa hölls som fånge av SLA i ett och ett halvt år, efter att ha lämnat information till den libanesiska armén, och när han kommer in i rummet blir Sawsan ännu hårdare i sin attityd mot SLA-soldaterna. Hon säger att de borde straffas hårt.
– När vi satt i våra celler med de andra flickorna, drömde vi om den dagen när vi skulle kunna hämnas på dem, när vi skulle kunna göra samma saker mot dem som de gjort mot oss, säger hon.
De flesta av de SLA-medlemmar som var högt uppsatta eller på mellannivå i beslutsfattandet, och som är skyldiga till krigsförbrytelser, har flytt till Israel. De skrämdes iväg av Hizbollah-gerillans uttalanden om straff utan nåd, men de var också väl medvetna om att om de skonades av gerillan så skulle de ställas inför rätta av det libanesiska rättssytemet.
De flesta av de som flydde har redan ställts inför rätta i sin frånvaro, och en del av dem har dömts till döden.
De flesta av de som lämnade över sig själva frivilligt säger att de tvingades in i SLA, liksom Hatems bror, Suheil, som togs ur skolan när han var 15 och hotades med att hans familj skulle drivas ut från området om han inte gick med i milisen.
I många fall har domstolarna också förbjudit de tidigare SLA- medlemmarna från att återvända till sina byar i upp till fem år efter att de avtjänat sina fängelsestraff. Det sågs som ett steg för att undvika hämndaktioner från uppretade bybor.
Hussein Hmayyed, Hizbollah-martyrens bror, menar att rättegångarna borde vara rättvisa, men han ifrågasätter om människor verkligen vill ta rättvisan i egna händer om de inte är nöjda med straffen.
– Till syvende och sist vill alla ha fred. Vi vill ha lugn, vi vill att våra barn ska leva under bättre förhållanden än vi har gjort, säger han.
Hizbollah har tidigare varnat för att om domarna inte var tillräckligt hårda, kunde ingen garantera att byborna inte försöker att hämnas på dem som de håller ansvariga för vad de fick utstå under ockupationen.
Två äldre män som hade lämnat över sig själva fick tillstånd att gå hem tills det var dags för rättegång. När de kom hem till sin by blev de misshandlade av byns invånare.
En del kommentatorer tror att Hizbollah kan ha uppmuntrat till misshandeln, som ett alternativ till vad de ser som mildhet från domstolarnas sida.
Vid sitt första besök någonsin hos Libanons president Emile Lahoud på måndagen fick Hizbollahs generalsekreterare Sayyed Hassan Nasrallah motta gratulationer för den seger som Hizbollah hjälpte Libanon att vinna.
Efter mötet sa Nasrallah att Hizbollah håller noga koll på rättegångarna, och att de straff som utdöms håller på att bli öbättreö, men att de fortfarande behöver bli hårdare.
– I annat fall kommer de som fick lida på grund av kollaboratörerna att överklaga domarna. Hizbollah har fullständiga rapporter om kollaboratörerna. Vi kommer att hjälpa dem som vill överklaga, sa Nasrallah.
– Om man införde en amnesti tidigare, så var det för att underlätta en försoning. Om man inför en amnesti nu kommer det att leda till inbördeskrig.
(000629)
.
