000711 (IPS) – Vietnam har inte exporterat arbetskrafttill rikare delar av världen i samma utsträckning som sina asiatiskagrannländer. Men nu vill regeringen ändra på det.
Enligt Hanoi kan export av arbetskraft få ner landets stigande arbetslöshetssiffror och motverka fattigdomen. Regeringen försöker därför nu få fler vietnameser att arbeta utomlands.
Men samtidigt börjar Vietnam redan känna av de sociala kostnaderna av regeringskampanjen, i form av fattiga människor som skuldsätter sig för att åka utomlands, och utlandsarbetare som utsätts för övergrepp.
Förra året exporterade Vietnam nästan 22 000 arbetare till över 38 länder, som skickade hem 220 miljoner dollar. Många flyttade till Laos, Japan, Taiwan, Sydkorea och Libyen och anställdes inom bland annat byggnadsbranschen, industrin, sjukvården och jordbruket.
Detta år planerar Departementet för arbete, krigsinvalider och affärer, att skicka 30 000 arbetare utomlands, och mellan 400 000 och 500 000 årligen vid 2005. Om tio år ska den vietnamesiska arbetskraftsexporten uppgå till en miljon människor.
– Att skicka arbetare utomlands är en av de viktigaste åtgärderna för att hantera arbetslösheten, framför allt för unga människor, sade premiärminister Pham Van Khai i början av juni.
Arbetslösheten i Vietnam är ett växande problem. Enligt officiella siffror steg den från 6,8 procent 1998 till 7,4 procent förra året. Värst är det bland jordbrukare, som utgör 70 procent av landets 77 miljoner invånare.
Det är de unga, mestadels outbildade arbetarna som regeringen vill exportera. Men även om utländska arbetsgivare kan se det som positivt att arbetarna inte kan kräva höga löner, så är dessa arbetares brist på kompetens i jämförelse med arbetare från andra länder ett stort minus, i synnerhet eftersom de inte kan något främmande språk.
Arbetsgivarna har ofta ganska höga kvalifikationskrav. Arbetssökande måste vara vid god hälsa, ha rätt ålder, förstå engelska och ha tidigare arbetslivserfarenhet.
Om man uppfyller dessa krav kan man tjäna 4 400 kronor i månaden, med sju dagars arbetsvecka och till hälften betald semester. Men det är ändå lockande framtidsutsikter för många på landsbygden i Vietnam, där genomsnittinkomsten bara är 1 500 kronor per år.
Ett annat problem är därför att kunna betala de utlägg som krävs för att kunna åka iväg. De som söker arbete utomlands måste betala mellan 17 600 och 31 000 kronor i avgifter till det lokala företag som förmedlar arbetsplatser. Dessutom ska de betala pass, hälsocertifikat och polisavgifter.
Flera observatörer anser att regeringen måste införa hårdare kontroller av företagen som förmedlar arbetskraft om man vill att arbetskraftsexporten ska lyckas. Redan nu cirkulerar historier om företag som tar för mycket i avgift och lurar de arbetssökande.
Kritiker fruktar att Hanois senaste satsning att öppna upp verksamheten för privata företag, utöver de mer än 130 statliga, bara kommer att öka risken för att arbetarna blir utnyttjade.
Dessutom kritiseras företagen för att inte ta hand om de vietnamesiska arbetarna när de väl är utomlands. Många av de som återvänder hem har klagat över att de har exploaterats och utsatts för övergrepp av sina arbetsgivare, och sagt att de inte fått något stöd och skydd från de företag som arrangerat deras kontrakt.
I förra månaden exempelvis, rapporterade nyhetstidningen “World Security” om ett 40-tal kvinnor som åkt till Taiwan för att arbeta som hemhjälp, och som återvände med klagomål över att inte ha fått någon mat, över att ha blivit slagna och utsatta för sexuella övergrepp av sina arbetsgivare.
En tjänsteman vid ett av företagen som anordnar arbetsplatser utomlands förnekar att anklagelserna är sanna.
– Jag tror att många kvinnor inte klarar av livet i Taiwan eftersom de inte förstår språket, så de hittar på sådana här ursäkter för att kunna åka hem, säger han.
Han tillägger att förmedlingsföretagen inte gärna bryter ett arbetskontrakt med arbetsgivarna, eftersom de förlorar mellan 290 och 360 dollar varje gång det händer.
(000711)
.
