000828 (IPS) – De lever i ständig skräck. Hela tiden är de vaksamma efter ljudet av rysktillverkade Antonov-plan i luften. De vetallt för väl vad det ljudet betyder.
Antonov-planen används ofta av den islamiska regeringen i Sudan, för att fälla bomber över de områden som kontrolleras av den sydsudanesiska gerillan SPLA. SPLA slåss för självbestämmande i den södra delen av landet.
När bomberna slår ner exploderar de och sprider metallbitar som förstör allting i sin väg.
Folket i södra Sudan har inte upplevt fred sedan självständigheten 1956. Men deras problem har blivit än värre sedan det senaste kriget bröt ut 1983, efter att den sudanesiska regeringen i Khartoum införde islamsk sharia-lag i hela landet.
När regeringens plan inte bombar hem, kyrkor och skolor, så är det beväpnade hästburna miliser som sprider skräck i byarna.
I konflikten i Sudan har alla kända krigslagar ständigt överträtts. Mer än två miljoner civila har dött, antingen direkt till följd av kriget, eller indirekt, av svält.
De sudanesiska flyktingarna har gett upp hoppet om att kunna återvända till sina hem, och de flesta av dem är övertygade om att omvärlden har valt att inte se det blodiga kriget i deras hemland, som antar folkmordsproportioner.
Folkmord beskrivs som att avsiktligt döda en nationalitet eller en etnisk grupp. Den definitionen stämmer med beskrivningarna av det som sker i södra Sudan.
Man har gjort jämförelser mellan kriget i Sudan och de etniska krigen på Balkan. I Balkan reagerade det internationella samfundet snabbt. Men den sudanesiska konflikten tillhör fortfarande de som syns allra mest sällan i internationella medier.
– Vi har lämnats ensamma allt för länge. Systematiska mord och organiserad folkutrotning är faktum som de flesta av oss har vuxit upp med. Men nu har det blivit mer vågat, man kan flyga in och bomba urskiljningslöst, och komma undan med det, säger Thomas Taban, en sudanes som lever i exil i Nairobi.
Taban riktar ett anklagande pekfinger mot Storbritannien, Sudans tidigare kolonialmakt, som enligt honom inte har varit intresserade av konflikten, men som ändå är ansvariga, genom att ha skapat delningen mellan norra och södra Sudan.
– Storbritannien talar inte om Sudan, men de vet vad de gjorde där. De behandlade nord och syd som två länder, och sedan slog de plötsligt ihop dem.
Oberoende observatörer är också övertygade om att militärregimen i Khartoum har mer dödliga syften än att bara bekämpa SPLA- gerillan. De beskriver regimens strategi som en folkmordspolitik.
Förra året reste Tom Osanjo, en kenyansk journalist, till södra Sudan, och beskrev vad han såg.
– Den dagen när jag var där kom en Antonov. Den släppte inga bomber, men alla sprang för att ta skydd. Om man inte springer blir man träffad. Till och med barnen känner väl till hålen efter bomberna, säger han.
Dessutom används planen för att avsiktligt förgifta färskvattenkällor, enligt Osanjo.
– Ibland ser de en damm, och släpper ner kemikalier för att förgifta den, säger han.
Regimen i Khartoum har också vid upprepade tillfällen förbjudit biståndsorganisationer att flyga in i området, vilket har förvärrat den humanitära katastrofen.
– Det är svårt för alla som har sett bombade platser i södra Sudan på TV att inte sympatisera med SPLA, säger Charles Omondi, som arbetar för den Nairobi-baserade organisationen Sudan Catholic Information.
– Många undrar, i ren frustration, varför det internationella samfundet inte kan hjälpa rebellerna att skaffa luftvärnsmissiler för att kunna försvara sig.
Bombräderna har intensifierats den senaste tiden, och hälsovårdscentraler, anläggningar och flygplan som tillhör internationella biståndsorganisationer har blivit mål för bomberna.
Attackerna intensifierades strax efter att regeringen i Khartoum bestämde att alla biståndsprojekt i södra Sudan måste vara baserade i Khartoum, i stället för att som tidigare skötas från norra Kenya. Den sudanesiska regeringens beslut strider mot det avtal som skrevs med FN 1989.
De organisationer som arbetar inom FN:s paraplyorganisation Operation livlina Sudan, har protesterat mot attackerna.
SPLA hävdar att syftet med bombningarna och flygförbuden för biståndsorganisationer är att driva ut biståndsarbetarna och låta det sydsudanesiska folket svälta. De säger att det är en del i den sudanesiske presidenten Omar El Bashirs folkmordskampanj.
Ett regionalt fredsinitiativ som medlas av den multilaterala myndigheten IGAD har inte kunnat lösa konflikten, och regeringen i Sudan har visat mer intresse för ett fredsinitiativ som medlas av Egypten och Libyen, dess arabiska allierade.
Regeringen i Khartoum har öppet visat sitt missnöje med IGAD, och hävdar att myndigheten inte är tillräckligt neutral för att medla opartiskt i konflikten. IGAD är en regional myndighet som bildades för att bekämpa torka. Bland medlemsstaterna finns förutom Sudan bland andra Djibouti, Uganda och Kenya.
öRegeringen bär lejonparten av skulden för att IGADs fredsprocess har misslyckats. Khartoum har i synnerhet verkat undanglidande när det gäller den känsliga frågan om att skilja staten från religionen, trots att det är uppenbart att det är nyckeln till en lösningö, skrev Charles Omondi nyligen i en kommentar som publicerades i den kenyanska tidningen Daily Nation.
(000828)
.
