001115 (IPS) – Champeta-musiken spirar bland de unga i Nelson Mandela, ett område i den colombianska kuststaden Cartagena där många av inbördeskrigets flyktingar lever. Champeta är en blandning av afrikanska och karibiska rytmer som har spridit sig som en löpeld i området, trots att moralens väktare ropar på förbud.
Mandela-området grundades för sex år sedan av familjer som tvingats lämna sina hem på grund av våldsamheterna i de tre provinserna Antioquia, Bolivar och Córdoba, och det täcker i dag ett stort område i sydvästra Cartagena. Ungefär 70 000 människor som lämnat sina hem på grund av inbördeskriget som utkämpas av gerillagrupper på vänsterkanten, paramilitära högergrupper och regeringens styrkor lever i Cartagena.
Invånarna i Mandela kallas nedsättande för ''champetúos'' av de rikare människorna i staden. Ordet champetúo kommer av “champeta”, som är en lång kniv som används för att rensa fisk. Kniven används också ofta som vapen när fester i Mandela-området slutar i bråk.
Men invånarna i Mandela förknippar numera ordet champeta med en rytm som påminner om deras afrikanska rötter.
Musiken har gett dem en chans att skapa en känsla av tillhörighet och att göra sig hörda, inte bara i Cartagena utan även längs resten av Colombias karibiska kust, och till och med i flera europeiska huvudstäder, där man just nu visar en dokumentärfilm om fenomenet.
En viktig beståndsdel i champeta-kulturen är picón. En picó är en kraftig och färgrik ljudanläggning som används vid fester i de fattigare områdena i Colombias karibiska kuststäder.
Från början köpte picó-ägarna skivor från Ghana, Nigeria och Zaire (nuvarande Kongo-Kinshasa) av sjömännen i hamnstäderna, och sedan improviserade man sina egna texter till musiken. Ibland härmar sångarna afrikanska dialekter, och ibland använder de sig av Palenquero, en dialekt från Palenque de San Basilio, en stad i närheten av Cartagena.
I Palenque de San Basilio bor ättlingar till afrikaner som vägrade utnyttjas som slavar. De har bevarat sina förfäders kultur och många av deras seder.
Tills för några år sedan hade picó-ägarna monopol på musiken, men populariteten gjorde att det började dyka upp inhemska inspelningsstudios. Den mest kände musikern är Viviano Torres i gruppen Anne Swing.
Men alla är inte lika förtjusta i rytmen, och den vågade dansen. I vissa städer har man försökt förbjuda champeta. I ett ökänt fall förbjöd de lokala myndigheterna i staden Malambo invånarna att spela champeta på allmän plats. Myndigheterna hävdade att musiken leder till våldsamheter
(001114)
.
