010419 (IPS) – Den turkiska regeringen vägrar ge efter för de hundratals fångar som hungerstrejkar i protest mot förhållandena i landets fängelser. 13 människor har svultit sig till döds i strejken.
– Vi kommer inte att ingripa i hungerstrejken, sa den turkiska justitieministern Hikmet Sami Türk på onsdagen.
– Vi har förberett två sjukhus i Ankara och Istanbul, där vi kommer att samla de strejkande för medicinsk behandling om de vill ta emot vården.
Men fångarna dör hellre än att ge upp eller gå med på behandling. Hittills har 13 strejkare dött, varav två var anhöriga till fångar, som hungerstrejkade i sympati.
38-åriga Gulsumen Donmez och den 19-åriga universitetsstudenten Canan Kulaksiz dog i förra veckan i ett hus i Istanbul-förorten Kucukarmutlu.
– Fångarna strejkar för att slippa leva i kistor, säger Selim Acan, en av de hungerstrejkande. Han släpptes nyligen fri från ett “Typ F”-fängelse.
– Typ F-fängelserna är detsamma som en kista för människor, säger han.
Typ F-fängelserna är specialinrättade anläggningar med hög säkerhet. Den internationella människorättsorganisationen Human Rights Watch menar att Typ F-fängelser är fysiskt och psykiskt skadliga för fångarna. Fängelserna är byggda för att hålla fångarna isolerade.
Konflikten inleddes i slutet av förra året när justitiedepartementet avslöjade en plan om att flytta politiska fångar till Typ F-fängelser.
Djupt oroade av regeringens planer på att isolera fångarna inledde 800 fångar från tre underjordiska vänstergrupper en hungerstrejk den 29 oktober för att stoppa omflyttningen.
Trots att ickestatliga organisationer och kända författare som Yasar Kemal och Orhan Pamuk har försökt medla i konflikten lämnade justitiedepartementets representanter förhandlingarna när strejken hade pågått i 61 dagar.
Den 19 december stormade polisen 48 fängelser runt om i Turkiet och tvingade 1 005 politiska fångar att flytta till Typ F- fängelser. 31 fångar och två poliser dog, och 426 intagna skadades vid operationen.
Stormningen var tänkt att tvinga fram ett slut på hungerstrejken, men i stället blev följden att ytterligare 1 200 fångar började strejka.
Selim Acan, 47-årig redaktör för den militanta veckotidningen Ozgurluk Dunyas, var en av dem som tvångsförflyttades den 19 december.
– De bröt mina ben vid operationen i Istanbul. Men ändå kedjade de fast mig och andra och dumpade oss i en buss. Vi fick stryk hela tiden under färden till Tekirdag, berättar han. Tekirdag ligger 150 kilometer väst om Istanbul.
– När vi kom fram tvångsrakade dem huvudena på oss. När vi gjorde motstånd fyllde de våra munnar med hår. De tvingade oss att böja oss fram och tryckte in sina fingrar i analöppningen. Den som gjorde motstånd blev brutalt misshandlad. Och till sist kastades vi in i isoleringsceller, säger Acan.
Acan har suttit i fängelse sedan 1994, anklagad för samröre med TIKB – Turkiets revolutionära kommunistförbund. Han säger att Typ F-fängelserna kombinerar det värsta av behandlingen i fängelserna under 70- och 80-talets militärregimer.
– De som strejkar protesterar framför allt mot isolering. De dör för det, säger han.
Dödsfallen har gett den turkiska regeringen ovälkommen internationell publicitet. Lokala och internationella människorättsorganisationer har uppmanat regeringen att ge efter för fångarnas krav.
Människorättsorganisationen Human Rights Watch uppmanade i förra veckan den turkiska regeringen att sätta stopp för isoleringen i högsäkerhetsfängelserna.
– Regeringen bör inte vänta på att fler fångar dör innan den ser till att fängelserna följer internationella normer, säger Holly Cartner, chef för Europaavdelningen inom HRW.
– Typ F-fängelser är fysiskt och psykiskt skadliga för fångar, och de skulle aldrig ha inrättats, säger Cartner.
Ungefär 8 000 av de 12 800 politiska fångarna i Turkiet tros vara anhängare till den kurdiska gerillarörelsen PKK. Resten tillhör den islamistiska gruppen Hizbollah och de radikala vänstergrupperna i Turkiet.
De fängslade PKK-anhängarna utgör 75 procent av de politiska fångarna, men de deltar inte i hungerstrejken.
(010419)
.
