010507 (IPS) – Pekingkonferensen 1995 bidrog till att man jämställde kvinnors rättigheter med mänskliga rättigheter. Men i många afrikanska länder är fortfarande vägen lång, och trots högstämda deklarationer har inte särskilt mycket genomförts.
Utvecklingsexperter och människorättsgrupper är överens om att kvinnor över hela kontinenten behandlas som andra klassens medborgare.
– Bilden är beklämmande, speciellt med tanke på de löften som utfästes i samband med Pekingmötet, säger Stella Makanya från den internationella människorättsorganisationen Kvinnors utveckling i Afrika, WILDAF.
Pekingkonferensen markerade kulmen för en lång rad konferenser som var viktiga pådrivare för kvinnors utveckling världen över.
Den handlingsplan som antogs i Peking var den första verkligt genomarbetade plan som lagts fram i syfte att höja kvinnors status i världen.
Men trots att nya lagar stiftades efter konferensen tvingas kvinnor fortfarande kämpa för sina grundläggande rättigheter i många länder.
Bortsett från att behöva utstå fysiskt, känslomässigt och ekonomiskt förtryck dagligen, förnekas dessutom miljontals kvinnor sina reproduktiva rättigheter genom att de tvingas genomgå graviditeter och födslar under osäkra förhållanden.
Kvinnor utsätts för sexuella trakasserier, attackeras och dödas dagligen, endast på grund av att de är kvinnor.
I exempelvis Tanzanias västra regioner är lokalbefolkningen rädda för ålderdomen och dödar därför de äldre, och i synnerhet kvinnorna, för att på det viset rena samhället från häxeri och trolldom.
Flickebarn dödas fortfarande eftersom de sociala normerna förespråkar pojkar, och många flickor förvägras fortfarande skolgång.
Statistik visar dessutom att minst två miljoner flickor om året utsätts för könsstympning.
Enligt en ny rapport från FN:s barnfond Unicef tvingas hälften av kontinentens flickor, i synnerhet i länderna söder om Sahara, att gifta sig innan de fyllt 18 år, vilket är ett uppenbart brott mot deras rätt till personlig frihet och utveckling.
Och som om inte detta vore tillräckligt lider många flickor och kvinnor extra mycket av effekterna av väpnade konflikter. De får ofta utstå de våldtäkter, påtvingade graviditeter, och sexuella slaveri som ofta används medvetet i den moderna krigsföringen.
Extra bekymmersamt är att kvinnoförtrycket inte minskar ens i de länder som har undertecknat internationella avtal som syftar till att förbättra kvinnornas situation.
Alla afrikanska länder utom sju har undertecknat konventionen om elimineringen av alla former av diskriminering av kvinnor.
– Många afrikanska regeringar ratificerar konventioner för att visa upp ett bra ansikte mot det internationella samfundet. Men det finns en stor brist på engagemang när det gäller att genomdriva innehållet, säger Makanya.
I gruppen Södra Afrikas utvecklingsgemenskap, SADC, där 14 nationer ingår, har exempelvis endast Angola, Namibia och Malawi införlivat de undertecknade avtalen i grundlagen.
Men den typen av juridiska ramverk innebär inte heller automatiskt att kvinnornas rättigheter stärks. Det råder en märkbar brist på medvetenhet inom alla samhällets sektorer.
– Detta är en av orsakerna till varför våld inklusive våldtäkt, hustrumisshandel och påtvingade aborter fortfarande är oacceptabelt vanliga i regionen, säger Emmie Chanika från människorättsgruppen Kommittén för civil frihet, CILIC.
Vid ett SADC-möte nyligen fanns ett krav på att den deklaration om jämlikhet och utveckling som länderna undertecknade 1997 blir juridiskt bindande.
Enligt deklarationen ska kvinnor uppta minst 30 procent av platserna i beslutsfattande organ vid år 2005. Deklarationen begär dessutom av regeringarna att de ser till att kvinnors andel och tillgång till produktiva resurser som mark, krediter, boskap och modern teknik ökar.
– Vi stödjer kravet på att göra deklarationen bindande eftersom vissa länder inte gör tillräckligt. Det har varit mycket förblindande retorik som inte lett till någon handling, sa en delegat från Swaziland.
Även i länder där framsteg har gjorts är kvinnor fortfarande osynliga i viktiga beslutsfattande institutioner.
De fortsätter att stöta på stängda glasdörrar när de vill röra sig uppåt i organisationerna.
Samtidigt har en ny rapport från Världsbanken visat att hela samhället tjänar på att kvinnors rättigheter stärks. Ländernas förmåga till tillväxt ökar liksom möjligheterna att bekämpa fattigdomen.
(010504)
.
