010911 (IPS) – Jawad trodde att det värsta var över när han anlände till den lilla indonesiska ön Botham tillsammans med 25 andra män. Ön ligger tusentals kilometer ifrån hans hemland Pakistan, och betydligt närmare hans slutmål, Australien.
Men 23-åringens drömmar om ett bättre liv i ett nytt land krossades just när han var på väg att flyga från Botham till en annan ö som ligger ännu närmre Australien.
Fyra av hans medresänerer från Iran upptäcktes utan dokument, och hela gruppen beordrades av planet och greps. En vecka senare var Jawad tillbaka i Pakistan.
Det var för fyra månader sedan. Nu tillbringar Jawad sina dagar i sin hemstad Parachinar City, nära gränsen till Afghanistan, och funderar över vad han borde ha gjort annorlunda. Han säger att han skulle ha klarat sig till Australien om han bara hade kunnat engelska och hade haft lite mer självförtroende.
Jawad, som är arbetslös, tänker försöka igen, trots att hans föräldrar är tacksamma över att han åtminstone inte försvann, som många andra unga pakistanier och afghaner.
Men trots svårigheterna blomstrar affärerna för människosmugglare i Pakistan, i synnerhet vid gränsen mot Afghanistan. En “agent” här i Peshawar hävdar till och med att hela verksamheten bedrivs med myndigheternas tysta medgivande. Han menar att det är anledningen till att så många pakistanier kan flyga ut ur landet utan resedokument.
– Det här sättet att resa utomlands är bara möjligt med hjälp av myndigheterna. Eftersom det handlar om enorma summor pengar är det vanligt med korruption inom myndigheterna, säger agenten.
En annan människosmugglare ger mer specifika uppgifter om dessa “enorma summor”. Han säger att de högsta avgifterna är för resor till USA, Kanada och England, som kan kosta mellan 16 000 och 20 000 dollar. Det vanligaste priset för resten av Europa är 12 000 dollar.
Jawad säger själv att hans familj betalade 4 000 dollar för att han skulle få åka till Australien, som är det första valet för människor som lämnar Pakistan utan papper, eftersom det finns bra nätverk för människosmuggling på den rutten. Enligt Jawad fick hans familj tillbaka pengarna eftersom han inte lyckades ta sig till Australien.
Agenten skryter om att han kan skicka människor till vilket ställe som helst i världen, så länge de är beredda att betala.
Och betalar gör de, så länge de kan lämna sina fattiga hemstäder och sina bleka framtidsutsikter.
– Jag har många vänner och släktingar som har åkt till Australien för att börja ett nytt liv. Så jag bestämde mig för att jag också skulle pröva min lycka, säger Jawad.
Enligt människosmugglarna här är det hundratals människor som lämnar Pakistan varje månad. Många av dem kommer från norra Pakistan, men där finns också många afghaner som tar sig in i landet för att söka upp människosmugglare.
Många afghaner reser till Saudiarabien med ursäkten att de ska utföra Umra, en pilgrimsfärd för muslimer.
Men många pakistanier utger sig också för att vara afghaner när de kommer till andra länder, för att lättare kunna få asyl genom att hävda att de har utsatts för människorättsbrott.
En agent förklarar hur pakistanier kan utge sig för att vara afghaner.
– Majoriteten av de som bor i Parachinar till exempel kommer ursprungligen från Hazarajat i Afghanistan, så de har samma utseende, och de talar dari.
Andra människosmugglare säger att detta också är anledningen till att många pakistanier “försvinner” utomlands. De hävdar att dessa människor undviker att kontakta sina familjer, särskilt i början av sin resa, för att de är rädda för att det ska avslöjas att de inte är afghaner.
Akhtar Hussain, affärsinnehavare i Parachinar, vill gärna tro att det är därför han inte har hört något från sin yngre bror Jameel, som lämnade landet för mer än tre månader sedan för att åka till Australien. Han berättar att han inte har en aning om var Jameel är nu.
– Han kanske har kommit till Australien, och kanske bor han på en flyktingförläggning där han inte får ringa, säger den äldre brodern.
Men Hussain vet också att allt kan hända längs vägen, särskilt när man reser illegalt genom många länder.
Jawad berättar att han och fyra medresenärer flög till Kuala Lumpur i Malaysia och bodde på ett hotell där i två veckor. Tidigt i gryningen den femtonde dagen reste de ut ur staden och gick ombord på ett skepp tillsammans med 25 andra män från Afghanistan och Iran. Skeppet gick till Botham, en resa som tog två och en halv dag.
Där stannade de i 25 dagar innan de blev tillsagda att ett flygplan skulle ta dem ytterligare en bit på vägen. Jawad var på planet och färdig att resa, när myndigheterna avslöjade sällskapet. Om de inte hade gjort det, hade han kanske varit i Australien nu. Istället sitter han, dyster och besviken, i en liten tebar i Parachinar.
(010911)
Fotnot: Jawad är ett fingerat namn.
.
