011018 (IPS) – USA
Powells möte med Pakistans president Pervez Musharraf var lyckat, då Musharraf åter igen uttryckte sitt stöd för USA:s krig i Afghanistan, trots hård intern kritik, i synnerhet från pakistanska islamister.
Men samtalen med indiska ledare var inte lika lyckade, och Powell lyckades inte överbrygga meningskiljaktigheterna mellan Indien och dess ärkefiende Pakistan. Hans besök tycks dessutom snarast ha ökat motsättningarna inom den indiska makteliten när det gäller frågan om Kashmir och hur Indien ska hantera terrorism.
Moderata krafter inom det politiska etablissemanget står bakom USA:s “krig mot terrorismen”, men kräver samtidigt att omvärlden erkänner vad de ser som pakistansk “gränsöverskridande terrorism”, det vill säga Pakistans stöd till militanta grupper i Kashmir.
De mer hårdnackade krafterna står för en mer aggressivt militär hållning mot sådan “terrorism” och de vill se “bestraffande” militära aktioner mot de militanta grupperna, som har baser i Pakistan.
Samtidigt som Powell anlände i Sydasien fick dessa hökar sin vilja igenom. Indien besköt militanta grupper inne i Pakistan med granatkastare.
Powell försökte uppmana de indiska ledarna till återhållsamhet, och upprepade sitt budskap om att det som Sydasien behöver mest är en dialog för försoning.
Powell bjöd också in Indiens premiärminister Atal Bihari Vajpayee till Washington, och visade därigenom att USA tillskriver relationerna med Indien ett högt symboliskt värde.
Men de indiska ledarna är besvikna över att Powell inte uttryckligen tog deras sida i konflikten om Kashmir, eller godtog deras förklaring om att “gränsöverskridande terrorism” är huvudproblemet i Kashmir.
Powell och hans indiska motsvarighet, Jaswant Singh, tycks heller inte ha löst motsättningarna mellan Indien och Pakistan om sammansättningen i en regim som skulle kunna ersätta talibanerna i Afghanistan.
Indien stödjer oppositionskoalitionen Norra alliansen. Pakistan skapade talibanrörelsen, och vill att delar av den ska ingå i en ny regering i Kabul.
New Delhi vill att den amerikanska regeringen ska namnge Pakistan som en källa till terrorism i Kashmir och att USA ska stödja Indiens “kamp mot terrorism”. Men samtidigt hävdar Indien att frågan om Kashmir är enbart bilateral, och att inga andra parter ska medla i konflikten.
Men det verkar osannolikt att de indiska politikerna ska komma överens om hur man ska kunna vinna USA:s samtycke. Under den kommande perioden är det troligt att de interna meningskiljaktigheterna kommer att öka.
Under de senaste två dagarna blev de motsättningarna uppenbara i de olika sätt som utrikesdepartementet och armén beskrev händelserna i Kashmir. Utrikesdepartementet sa att attackerna var “rutinmässiga, normala och lokala”, och varnade för att överdriva deras betydelse.
Armén, å andra sidan, sa att det handlade om “bestraffande” attacker som genomfördes för att hindra och bestraffa de militanta gruppernas inträngningar i den indiska delen av Kashmir.
Det oroade de amerikanska diplomaterna och det indiska utrikesdepartementet tvingades i ett antal telefonsamtal till den amerikanska ambassaden förklara att beskjutningen inte var en del av en ny indisk strategi för att bekämpa terrorism i Kashmir.
Men för hökarna i den indiska regeringen var det precis det det var. De har under flera år argumenterat för en intensiv jakt på militanta grupper i Pakistan, och de uppmuntrades av terrorattackerna mot USA och det efterföljande “kriget mot terrorismen”. Det kriget skulle enligt deras beräkningar ge Indien en möjlighet att använda militära medel för att lösa sitt eget “terroristproblem”.
Bland hökarna finns ledare för Rashtriya Swayamsevak Sangh, RSS, den starkt hindunationalistiska organisation som är regeringspartiet BJP:s moderorganisation, och politiska ledare med starka band till RSS, såsom inrikesministern Lal Krishna Advani.
Det som gör den nya strategin med “bestraffande” anfall i Pakistan särskilt farlig är att både Indien och Pakistan har stora militära övningar som pågår i och omkring Kashmir just nu. Indiens övning kallas Operation Kamyab – operation succé, medan Pakistans årliga övning kallas Operation Khabardar – operation var varnade.
Enligt Indien användes enbart lättare vapen, luftvärnskanoner och granatkastare vid attacken, men rapporter inifrån Pakistan tyder på att Indien även använde tungt artilleri för att förstöra pakistanska poster som inte är sårbara för lättare vapen.
Den indiske försvarsministern George Fernandes, som återupptog sin gamla ministerpost så sent som i måndags, beskrev situationen i Kashmir som “krigsliknande” och uppgav att 10-15 pakistanska posteringar och bunkrar hade förstörts.
En sådan konfrontation skulle lätt kunna accelerera och skapa stor förödelse. Både Indien och Pakistan har kärnvapen, och de har inte tillräckliga säkerhetsarrangemang för att hindra att vapnen används i en panikartad situation.
Vid den senaste större militära konflikten i Kashmir, sommaren 1999, utväxlade de båda grannländerna hot om att använda kärnvapen vid 13 tillfällen.
(011018)
* Praful Bidwai är en av Indiens mest kända krönikörer och skriver regelbundet för ett antal indiska tidningar, bland andra Frontline och Tehelka.com. Han var tidigare redaktör på Times of India, och han har också skrivit ett 20-tal böcker, framför allt om Indiens kärnvapenpolitik.
.
