San Fransisco, 020812 (IPS) – En stor arbetsmarknadskonflikt håller på att blåsa upp i den amerikanska västkustens hamnar. Men det är inte de traditionella förhandlingsfrågorna – löner, förmåner och arbetsförhållanden – som står i centrum. I stället handlar diskussionen just nu mer om huruvida hamnarbetarna överhuvudtaget ska ha rätt att strejka.
Fackliga ledare fruktar att president George W. Bush ska använda sig av ”kriget mot terrorismen” för att stämpla en strejk som ett hot mot landets säkerhet.
Konsekvenserna av en sådan definition av ”hot mot landets säkerhet” skulle vara enorma. Det skulle kunna innebära att varje strejk som hindrar en lönsam industris verksamhet blir olaglig.
Hamnarbetarnas avtalsförhandlingar leder ofta till motsättningar, men inte sedan 1971 har hela västkustens hamnarbetare strejkat tillsammans. Den strejken markerade slutet på en era av stora teknologiska förändringar, när containerkranarna revolutionerade sjöfarten och antalet hamnarbetare minskade från mer än 100 000 till dagens 10 500.
I dag står hamnarbetarna inför en ny era med stora förändringar. Om några årtionden kommer hamnarbetet att vara till största delen automatiserat, och lastning och avlastning kommer att skötas av arbetare vid dataskärmar, långt ifrån själva hamnen.
Hamnar som de i Singapore och Rotterdam har redan den nya teknologin, och rederierna vill införa samma system på den amerikanska västkusten. Förändringen skulle innebära att många jobb skulle gå förlorade i hamnarna, och årets förhandlingar har kretsat mycket kring det. Men nu överskuggas även den frågan av att Bush-administrationen tycks vara beredd att utmana fackets strejkrätt.
Bushs arbetsmarknadsminister Elaine Chao har personligen sagt till fackets förhandlingskommitté att administrationen är beredd att hindra en strejk, enligt Clarence Thomas, kassör vid hamnarbetarfacket ILWU:s avdelning 10.
Och ILWU-talesmannen Steve Stallone säger att representanter för arbetsmarknadsdepartementet har sagt till ILWU:s ledare att administrationen kan tänka sig att använda militären för att utföra hamnarbetet om det blir en strejk.
– Han uttalade hoten vid ett möte med våra högsta ledare. Han hotade med att regeringen skulle använda sig av Nationalgardet. Regeringen säger att det inte är frågan om hot, utan att de bara berättar saker för oss som de tycker att vi skulle känna till. Det är gangstersnack, säger Stallone.
Elissa Pruett, taleskvinna för arbetsmarknadsdepartmentet, säger bara att ”departementet fortsätter att övervaka förhandlingarna.” Men enligt Clarence Thomas har arbetsmarknadsdepartementet tydligt sagt att Bush åtminstone kommer att utnyttja den så kallade Taft-Hartley-lagen, för att tvinga de strejkande arbetarna att återgå till sina jobb under 80 dagar.
Administrationen har också diskuterat andra åtgärder. Bush kan till exempel kalla in kongressen för att besluta att ILWU ska behandlas enligt järnvägsarbetarlagen i stället för, som nu, den nationella lagen för arbetsmarknadsrelationer. Det skulle innebära att administrationen kan ge order om att en strejk ska avbrytas, och att den kan tvinga fram ett avtal om facket inte går med på arbetsgivarnas förslag.
Källor inom arbetsmarknadsdepartementet har också sagt till Los Angeles Times att ILWU, som omfattar hela västkusten, kan stämplas som ett olagligt monopol. Alla hamnar på västkusten har haft ett gemensamt avtal sedan 1934, då ILWU bildades. De gemensamma förhandlingarna har lett till lika villkor längs hela kusten, och det har gett facket en stark förhandlingsposition, eftersom en strejk skulle leda till att alla hamnar stängdes samtidigt.
Som en sista åtgärd kan administrationen ersätta strejkande hamnarbetare med militärer från flottan. Det är någonting som bara ska kunna ske i krigstid, men sedan terroristattackerna för snart ett år sedan har president Bush sagt att USA är i krig, på obestämd tid.
Långt innan avtalsförhandlingarna började bildade rederier och stora företag som är beroende av fartygstransporter över Stilla havet – exempelvis The Gap, Mattel och Home Depot – en koalition som kontaktade Bush och bad om hjälp.
Regeringen tillsatte en ”task force” för samtal med företagen, och samtidigt började medierna tala om att en hamnstrejk skulle leda till en störtdykning för den amerikanska ekonomin.
Löner och förmåner är alltså inte den viktigaste frågan i förhandlingarna. Timlönen för hamnarbetare ligger mellan 27,68 och 33,48 dollar – ungefär samma lön som för en rörmokare eller elektriker.
De flesta hamnarbetare i Kalifornien är afrikanska amerikaner och amerikaner med latinamerikanskt ursprung och hamnjobben har blivit en ekonomisk ryggrad för deras samhällen. Och även om lönerna är bra jämfört med det amerikanska genomsnittet, så gör rederierna överlag stora vinster.
Men de vill hålla vissa grupper av hamnarbetare utanför facket – till exempel planerarna som styr var kranarna ska ställa containrar, kontorspersonalen som håller koll på frakten och chaufförerna som fraktar containrar till och från hamnarna.
De arbetarna har redan gått med i ILWU på många ställen, och facket vill ha dem som medlemmar i alla hamnar, för att kompensera för de arbetstillfällen som kan gå förlorade med den nya tekniken. Men arbetsgivarna säger nej. Facket ser det som en fråga om sin egen överlevnad.
– När arbetet förändras försvinner en del jobb, samtidigt som andra tillkommer. Just nu är det våra jobb som försvinner. När företagen säger att de inte vill att våra medlemmar ska utföra de nya jobben är det som att säga att de vill att facket också ska försvinna, säger Steve Stallone.
I slutet av sextiotalet slöt arbetsgivarna ett avtal om samma fråga med ILWU. Facket accepterade att man införde ny teknologi och företagen gick med på att ge de nya jobb som skapades till fackets medlemmar.
Nu verkar det som om arbetsgivarna är på väg att överge det avtalet, och en stor arbetsmarknadskonflikt är under uppsegling på den amerikanska västkusten.
